Allt är en förhandling – STs avtalsrörelser genom historien
Publicerad: 2023-06-20
Ibland kan man glömma bort att semesterdagar, pension och trygga anställningsvillkor inte blivit till av sig själva. Sedan 1904 har vi förhandlat för att våra medlemmars villkor ska bli bättre. Fackförbundet ST har vunnit många strider och tänker fortsätta göra det. Här kan du läsa om några viktiga fackliga vinster i STs mer än hundraåriga historia.
Bra kollektivavtal uppstår inte av sig själva
I dag är det självklart att våra medlemmar ska få lön när de jobbar – allt annat är orimligt! Men just frågan om rätt att få betalt för sitt arbete var vår första förhandlingsfråga 1904.
Lön är fortfarande en viktig fråga i avtalsrörelsen, tillsammans med till exempel ökat inflytande över var och när man arbetar och bättre pensioner. Vi måste fortsätta att förhandla de viktiga frågorna i varje avtalsrörelse, komma några steg framåt eller försvara att vi inte tar steg bakåt. För att till slut en dag se det som lika självklart som lön när vi arbetar. Lika självklart som semester, rätt att gå till läkaren på arbetstid och föräldralön.
När vi fick rätt att förhandla
Förhandlingarnas förhandling måste ändå vara att ST 1945 startade en kamp för rätten att förhandla löner och arbetsvillkor för sina medlemmar. Kollektivavtal och rätt att förhandla lön har funnits i Sverige sedan början av 1900-talet, men gällde inte för tjänstemän i offentlig förvaltning, som fick sina löner och villkor bestämda av staten. Efter en långdragen kamp infördes förhandlings- och strejkrätt för statstjänstemän 1966. I många länder har statligt anställda fortfarande inte den rätten.
När Fackförbundet ST väl fått förhandlingsrätt började den verkligen användas. Under 1970-talet växte ST och med fler medlemmar i ryggen blev vi en stark förhandlingspart. Vi kunde förhandla fram bra arbetsvillkor för många medlemmar, som exempelvis fler semesterdagar utöver de lagstiftade och ett pensionsavtal.
När vi började kämpa för jämställda löner
Jämställdhet blev en viktig fråga för förbundet på 1970-talet och har varit det sedan dess. Vi har varit en aktiv kraft för att främja jämställdhet och lika villkor för kvinnor och män på arbetsmarknaden, liksom för att minska löneklyftorna mellan könen och säkerställa att kvinnor får samma möjligheter till karriärutveckling som män. Det har gett resultat. I dag har staten de lägsta löneskillnaderna mellan kvinnor och män, även om det fortfarande finns mer att göra.
När vi ökade tryggheten
I slutet på 80-talet startade en trend att minska den offentliga sektorn. Det skedde samtidigt som vi hade en hög arbetslöshet i Sverige. Därför var det angeläget att skapa större trygghet för våra medlemmars försörjning och att göra det genom kollektivavtal. Förhandlingar inleddes och resulterade i Trygghetsavtalet. Det gav ekonomiskt och praktiskt stöd för medlemmar som förlorat sitt statliga arbete på grund av arbetsbrist. Avtalet har förhandlats om flera gånger, men syftet att stötta medlemmar i att hitta ett nytt jobb och varaktig försörjning finns kvar.
När vi strejkade
Den första gången Fackförbundet ST tog ut medlemmar i strejk gällde det löner och jämställdheten. I avtalsrörelsen 1980 ville de offentliga arbetsgivarna införa ett lönetak på 1,5 procent. Det var ett alltför lågt bud som dessutom skulle leda till olika karriärstegar för kvinnor och män. 110 000 anställda i offentlig sektor deltog i strejken som pågick i tre veckor. Resultatet blev en löneökning på 8 procent, acceptabelt för oss men definitivt en kompromiss mellan arbetsgivarens första bud och fackens betydligt högre yrkanden.
När vi aldrig slutar att förhandla
ST är det förhandlande förbundet. Det betyder att varsel om strejk är en åtgärd vi har med oss, men inte tar till i första taget. Vi går in i förhandlingsrummet med våra medlemmar i ryggen och skarpa yrkanden i portföljen. I det rummet är vi obevekliga. Varje detalj i våra kollektivavtal föregås av skarpa kravställningar. Där är varje mening och ordval en förhandling. Där försvarar vi varje kommatecken, där arbetsgivaren egentligen vill sätta punkt.
För det är så den svenska modellen fungerar; den banar väg in i förhandlingsrummet. Den ger oss förutsättningar att med styrka och beslutsamhet stå upp för våra medlemmar.
Något som inte syns i vinsterna i en avtalsrörelse är de krav som arbetsgivaren inte fick igenom. Där vi höll emot i förhandlingsrummet. I förra avtalsrörelsen 2020 fick vi igenom över 50 procent av våra yrkanden, vår motpart Arbetsgivarverket endast 30 procent. Till exempel ville arbetsgivaren få möjlighet att justera lönen för den som omplaceras på grund av arbetsbrist, sjukdom eller skada. Det stoppade vi.
Förhandling handlar lika mycket om att få bättre villkor som att hålla försämringar borta. Det finns inget som säger att tidigare vunna rättigheter ska finnas kvar och därför måste vi alltid försvara dem i förhandlingar.
Allt är en förhandling.