I mars i år skrev jag här på ST-bloggen om hur jag stämt Staten för brott mot föräldraledighetslagen Och nu, när jag tillbringat de senaste (i sammanhanget rätt symboliska) 9 månaderna med att navigera genom domstolsprocessens snitslade bana med diverse yttranden, bevisuppgifter och muntliga förberedelser så var det nu äntligen dags för mitt sista steg på resan. Igår och idag var själva rättegången och vi gick igenom all bevisning, förhörde alla vitten och argumenterade för vår sak. Målen gäller tre pappor vid Kriminalvårdens nationella transportenhet, NTE, (inrikessektionen i Stockholm). De ville vara föräldralediga på deltid för att hämta och lämna sina döttrar på fritids. På grund av deras föräldraledighet omplacerade Kriminalvården två av dem. Den tredje ville inte bli omplacerad så det slutade med att han inte var föräldraledig alls. Det är flera frågor i målet men den mest centrala är om Kriminalvårdens beslut kring de tre olika föräldraledigheterna innebar ett brott mot föräldraledighetslagen.

Juridiken är i teorin enkel: Föräldraledighetslagen säger att arbetsgivaren inte får lägga delledigheter på annan tid än den arbetstagaren önskat, annat än i vissa särskilda undantagsfall. När det kommer till omplaceringar som innebär ett missgynnade, alltså för med sig negativa effekter för den föräldralediga medarbetaren så får inte arbetsgivaren göra det heller, annat än i vissa särskilda undantagsfall. Ribban för att undantagen ska gälla ligger högt. Staten menar att Kriminalvården befann sig i godkända undantagssituationer vad gäller de tre ST-medlemmarna, ST säger tvärtom. Staten har bevisbördan. Arbetsdomstolens facit på hur regelverket ska tolkas och var gränsen går kommer om 1½ månad, den 19 januari 2022.

Föräldraledigheter är en central del av samhällets omsorg av våra allra yngsta medborgare. Barn i Sverige har genom sina föräldrars möjlighet till föräldraledighet fått tryggheten att kunna vara med sina föräldrar när de behöver det som mest; när de är små, när de är sjuka eller när de blir trötta av långa dagar på förskola eller fritids. Det är också avgörande ur ett jämställdhetsperspektiv att föräldraledighet ses som ett normalt inslag i arbetslivet, även på mansdominerade arbetsplatser som NTE Stockholm.

Bristande möjligheter att kombinera arbete med privatliv eller föräldraskap får stora arbetsmiljökonsekvenser, för de drabbade familjerna såklart men även för de andra medarbetarna. Det kan ligga nära till hands att tro att det bara är skönt för kollegorna att ”slippa” ta hänsyn till eller täcka upp för kollegors eventuella vab, deltidsjobb och förskolehämtningar. Men riktigt så enkelt är det inte. Majoriteten av arbetstagarna på svensk arbetsmarknad blir föräldrar någon gång i livet, de flesta några år in i arbetslivet, när de jobbat till sig en värdefull erfarenhet och kompetens. En arbetsplats som inte lyckas i sitt arbete med att skapa balans för medarbetarna under de år som de har omsorgsansvar för sina yngre barn avskräcker en stor del av arbetskraftsutbudet. Det blir kort sagt fler som slutar – eller väljer att inte överhuvudtaget börja – på just den arbetsplatsen vilket påverkar alla medarbetare.

Kan detta ha hänt på NTE Stockholm som sedan 2019 följt en policy som säger att partiellt föräldralediga medarbetare flyttas från enheten (om de inte vill vara lediga hel- eller halvdagar som enligt policyn är OK)?

Jag har fått ta del av en arbetsmiljöenkät som skyddsombuden på NTE Stockholm gjorde i våras och det är beklämmande läsning. Tre fjärdedelar (74,69%) svarar nej på frågan om schemat och arbetstiderna ger möjlighet till meningsfullt privatliv. Och hisnande 78,31% svarar nej på frågan om arbetet går att kombinera med föräldraskap. Bland fritextkommentarerna kan bl.a. man läsa

• ”Vilket privatliv?”
• ”Har inga barn, dock är sambon intresserad av barn men för egen del kommer det aldrig att gå att kombinera familj och arbete som det ser ut just nu (en viss rädsla för att skaffa barn finns för vad partiell föräldraledighetsproblemet har varit).”
• ”Som tur är har jag inga barn men förstår att många fått byta arbetsplats. Även stressigt för många som ska hämta eller lämna sina barn. Inte så attraktiv arbetsplats i det sammanhanget.”
• ”har inga barn men den dagen det blir aktuellt kommer jag behöva byta arbete.”
• ”I mitt fall går jag upp innan familjen vaknar och kommer oftast hem till att den minsta sover och den äldsta får jag i bästa fall 1 timme med/ dag. Sambon ser jag i ca 2 timmar innan hon somnar.”
• ”Vet ej, men utav de oräkneliga konversationer som förekommit under lång tid så förefaller det vara näst intill omöjligt. Ska poängteras att detta tas upp vid intervjuer vid nyanställning, så arbetsgivaren vet om detta men ger blanka fan i det.”
• ”Har inga barn men vill ha, det man har hört är inte positivt. Känner sig nästan tvingad att välja mellan att jobba här eller skaffa barn o byta jobb.”
• ”Har vuxna barn men jag skulle inte arbeta här om jag hade småbarn.”
• ”Jag tror inte att jag kommer kunna arbeta inom NTE när jag själv blir förälder
• ” Den andra partnern får dra hela lasset med barnen, matlagningen, hämtning, lämning, föräldramöten, träning etc.”

Som tur är svarar avsevärt färre, ”bara” 30,72%, nej på frågan om han eller hon känner sig bekväm/trygg med sina arbetsuppgifter och uppdrag. Eller, vänta lite här, nästan en tredjedel av personalen i en säkerhetskänslig verksamhet känner sin obekväma eller otrygga på arbetet? Det låter ju rent ut sagt farligt. För dem, för de personer som transporteras och för allmänheten. I kommentarerna söker jag ledtrådar till vari otryggheten består. Ständigt återkommande är att de så ofta får åka med nya och oerfarna kollegor som inte fått en tillräcklig introduktion till arbetet.

När jag pratat med olika representanter för ST inom Kriminalvården har det framkommit att personalomsättningen på NTE Stockholm är väldigt hög. Att de under ett år fått lära upp 70 helt nya kollegor i en verksamhet med 200 medarbetare. Att de regelbundet måste anlita väktarbolag till transporterna när den utbildade personalen inte räcker till. Detta samtidigt som utbildade och erfarna kollegor omplaceras eller slutar, bara för att de vill få bli förälder och dessutom vara en närvarande och jämställd förälder som delar omsorgsansvaret för barnet med den andra föräldern.

Min slutsats blir att STs medlemmar på NTE helt enkelt behöver få tillbaka sina omplacerade föräldralediga kollegor! Och de behöver få behålla de kollegorna som är sugna på att bli föräldrar, eller redan är det och vill få möjlighet att dela det praktiska omsorgsansvaret jämnare med barnets andra förälder. Att ST driver den här frågan är alltså inte bara en del av vårt jämställdhetsarbete utan också en av många delar av i vårt ständigt pågående arbete för att lyfta arbetsmiljön för våra medlemmar.

Den 19 januari 2022 kommer som sagt Arbetsdomstolens dom. Jag hoppas såklart på vinst. Men oavsett vad Arbetsdomstolen dömer så kommer ST att fortsätta sitt arbete med jämställdhets- och arbetsmiljöfrågor för våra medlemmar.

Jenny Ekenstierna, förbundsjurist Fackförbundet ST

I mars i år skrev jag här på ST-bloggen om hur jag stämt Staten för brott mot föräldraledighetslagen Och nu, när jag tillbringat de senaste (i sammanhanget rätt symboliska) 9 månaderna med att navigera genom domstolsprocessens snitslade bana med diverse yttranden, bevisuppgifter och muntliga förberedelser så var det nu äntligen dags för mitt sista steg på resan. Igår och idag var själva rättegången och vi gick igenom all bevisning, förhörde alla vitten och argumenterade för vår sak. Målen gäller tre pappor vid Kriminalvårdens nationella transportenhet, NTE, (inrikessektionen i Stockholm). De ville vara föräldralediga på deltid för att hämta och lämna sina döttrar på fritids. På grund av deras föräldraledighet omplacerade Kriminalvården två av dem. Den tredje ville inte bli omplacerad så det slutade med att han inte var föräldraledig alls. Det är flera frågor i målet men den mest centrala är om Kriminalvårdens beslut kring de tre olika föräldraledigheterna innebar ett brott mot föräldraledighetslagen.

Juridiken är i teorin enkel: Föräldraledighetslagen säger att arbetsgivaren inte får lägga delledigheter på annan tid än den arbetstagaren önskat, annat än i vissa särskilda undantagsfall. När det kommer till omplaceringar som innebär ett missgynnade, alltså för med sig negativa effekter för den föräldralediga medarbetaren så får inte arbetsgivaren göra det heller, annat än i vissa särskilda undantagsfall. Ribban för att undantagen ska gälla ligger högt. Staten menar att Kriminalvården befann sig i godkända undantagssituationer vad gäller de tre ST-medlemmarna, ST säger tvärtom. Staten har bevisbördan. Arbetsdomstolens facit på hur regelverket ska tolkas och var gränsen går kommer om 1½ månad, den 19 januari 2022.

Föräldraledigheter är en central del av samhällets omsorg av våra allra yngsta medborgare. Barn i Sverige har genom sina föräldrars möjlighet till föräldraledighet fått tryggheten att kunna vara med sina föräldrar när de behöver det som mest; när de är små, när de är sjuka eller när de blir trötta av långa dagar på förskola eller fritids. Det är också avgörande ur ett jämställdhetsperspektiv att föräldraledighet ses som ett normalt inslag i arbetslivet, även på mansdominerade arbetsplatser som NTE Stockholm.

Bristande möjligheter att kombinera arbete med privatliv eller föräldraskap får stora arbetsmiljökonsekvenser, för de drabbade familjerna såklart men även för de andra medarbetarna. Det kan ligga nära till hands att tro att det bara är skönt för kollegorna att ”slippa” ta hänsyn till eller täcka upp för kollegors eventuella vab, deltidsjobb och förskolehämtningar. Men riktigt så enkelt är det inte. Majoriteten av arbetstagarna på svensk arbetsmarknad blir föräldrar någon gång i livet, de flesta några år in i arbetslivet, när de jobbat till sig en värdefull erfarenhet och kompetens. En arbetsplats som inte lyckas i sitt arbete med att skapa balans för medarbetarna under de år som de har omsorgsansvar för sina yngre barn avskräcker en stor del av arbetskraftsutbudet. Det blir kort sagt fler som slutar – eller väljer att inte överhuvudtaget börja – på just den arbetsplatsen vilket påverkar alla medarbetare.

Kan detta ha hänt på NTE Stockholm som sedan 2019 följt en policy som säger att partiellt föräldralediga medarbetare flyttas från enheten (om de inte vill vara lediga hel- eller halvdagar som enligt policyn är OK)?

Jag har fått ta del av en arbetsmiljöenkät som skyddsombuden på NTE Stockholm gjorde i våras och det är beklämmande läsning. Tre fjärdedelar (74,69%) svarar nej på frågan om schemat och arbetstiderna ger möjlighet till meningsfullt privatliv. Och hisnande 78,31% svarar nej på frågan om arbetet går att kombinera med föräldraskap. Bland fritextkommentarerna kan bl.a. man läsa

• ”Vilket privatliv?”
• ”Har inga barn, dock är sambon intresserad av barn men för egen del kommer det aldrig att gå att kombinera familj och arbete som det ser ut just nu (en viss rädsla för att skaffa barn finns för vad partiell föräldraledighetsproblemet har varit).”
• ”Som tur är har jag inga barn men förstår att många fått byta arbetsplats. Även stressigt för många som ska hämta eller lämna sina barn. Inte så attraktiv arbetsplats i det sammanhanget.”
• ”har inga barn men den dagen det blir aktuellt kommer jag behöva byta arbete.”
• ”I mitt fall går jag upp innan familjen vaknar och kommer oftast hem till att den minsta sover och den äldsta får jag i bästa fall 1 timme med/ dag. Sambon ser jag i ca 2 timmar innan hon somnar.”
• ”Vet ej, men utav de oräkneliga konversationer som förekommit under lång tid så förefaller det vara näst intill omöjligt. Ska poängteras att detta tas upp vid intervjuer vid nyanställning, så arbetsgivaren vet om detta men ger blanka fan i det.”
• ”Har inga barn men vill ha, det man har hört är inte positivt. Känner sig nästan tvingad att välja mellan att jobba här eller skaffa barn o byta jobb.”
• ”Har vuxna barn men jag skulle inte arbeta här om jag hade småbarn.”
• ”Jag tror inte att jag kommer kunna arbeta inom NTE när jag själv blir förälder
• ” Den andra partnern får dra hela lasset med barnen, matlagningen, hämtning, lämning, föräldramöten, träning etc.”

Som tur är svarar avsevärt färre, ”bara” 30,72%, nej på frågan om han eller hon känner sig bekväm/trygg med sina arbetsuppgifter och uppdrag. Eller, vänta lite här, nästan en tredjedel av personalen i en säkerhetskänslig verksamhet känner sin obekväma eller otrygga på arbetet? Det låter ju rent ut sagt farligt. För dem, för de personer som transporteras och för allmänheten. I kommentarerna söker jag ledtrådar till vari otryggheten består. Ständigt återkommande är att de så ofta får åka med nya och oerfarna kollegor som inte fått en tillräcklig introduktion till arbetet.

När jag pratat med olika representanter för ST inom Kriminalvården har det framkommit att personalomsättningen på NTE Stockholm är väldigt hög. Att de under ett år fått lära upp 70 helt nya kollegor i en verksamhet med 200 medarbetare. Att de regelbundet måste anlita väktarbolag till transporterna när den utbildade personalen inte räcker till. Detta samtidigt som utbildade och erfarna kollegor omplaceras eller slutar, bara för att de vill få bli förälder och dessutom vara en närvarande och jämställd förälder som delar omsorgsansvaret för barnet med den andra föräldern.

Min slutsats blir att STs medlemmar på NTE helt enkelt behöver få tillbaka sina omplacerade föräldralediga kollegor! Och de behöver få behålla de kollegorna som är sugna på att bli föräldrar, eller redan är det och vill få möjlighet att dela det praktiska omsorgsansvaret jämnare med barnets andra förälder. Att ST driver den här frågan är alltså inte bara en del av vårt jämställdhetsarbete utan också en av många delar av i vårt ständigt pågående arbete för att lyfta arbetsmiljön för våra medlemmar.

Den 19 januari 2022 kommer som sagt Arbetsdomstolens dom. Jag hoppas såklart på vinst. Men oavsett vad Arbetsdomstolen dömer så kommer ST att fortsätta sitt arbete med jämställdhets- och arbetsmiljöfrågor för våra medlemmar.

Jenny Ekenstierna, förbundsjurist Fackförbundet ST