Osynligt arbete, synliga konsekvenser
Publicerad: 2025-06-24
Kvinnor i staten bär ett större ansvar för det osynliga arbetet – uppgifter som inte syns i befattningsbeskrivningen men som är avgörande för att arbetsplatsen ska fungera. Det leder till högre stress, sämre återhämtning och ökad ohälsa. I denna rapport visar Fackförbundet ST hur ojämställda strukturer påverkar kvinnors arbetsmiljö, och vad som krävs för att skapa ett hållbart arbetsliv för alla.
Ladda ner Fackförbundet STs rapport
Ett ojämställt arbetsliv
Rapporten visar tydliga skillnader mellan mäns och kvinnors arbetsvillkor. Män tenderar att ha strategier för återhämtning; de tar sig tid för raster och är mer bekväma med att säga nej. Kvinnor däremot tar ofta på sig fler uppgifter, både formella och informella, vilket leder till att de ofta prioriterar bort sin egen återhämtning. Resultatet blir högre stress och ökad risk för ohälsa.
Särskilt utsatt är gruppen kvinnor i åldern 30–39 år. Nästan tre av fyra i denna grupp upplever arbetsrelaterad stress, och en av fyra tror inte att de kommer orka jobba fram till pensionen. För män i samma åldersgrupp är motsvarande siffra knappt en av fem.
Rapportens övergripande resultat
- Arbetsrelaterad stress är vanligast, inte privat stress.
Endast drygt 1 av 10 anger privata orsaker som källa till stress. Bland kvinnor och män i åldern 30–39 år är det färre än 1 av 5 (18 %) som uppger privata orsaker. - Stressnivåerna är höga – men högst bland kvinnor.
Nästan 3 av 4 kvinnor (76 %) i åldern 30–39 år upplever arbetsrelaterad stress. Bland män i samma åldersgrupp är det drygt 2 av 3 (67 %). - Färre kvinnor tror att de orkar jobba till pensionen.
1 av 4 kvinnor (25 %) i åldern 30–39 år tror inte att de kommer orka arbeta till pensionen. Bland män är motsvarande siffra knappt 1 av 5 (19 %). - Kvinnor tar ett större ansvar vid vab.
6 av 10 kvinnor (60 %) uppger att de vobbar, alltså jobbar samtidigt som de vårdar sjukt barn, för att hinna med sina arbetsuppgifter.
1. Vad menas med ”osynligt arbete” – och varför är det ett problem?
– Osynligt arbete handlar om uppgifter som inte finns med i befattningsbeskrivningen, men som ändå är avgörande för att arbetsplatsen ska fungera. Det kan vara att ordna fika, köpa presenter, dokumentera på möten eller ta ansvar för den sociala trivseln. Problemet är att dessa uppgifter ofta faller på kvinnor. De synliggörs inte och belönas inte, men bidrar ändå till ökad arbetsbelastning och stress.
2. Vad överraskade dig mest i resultaten?
– Det som överraskade mig mest var att jobbet upplevs spela en större roll för stressen än privatlivet. Det betyder inte att livspusslet är oviktigt, men resultaten visar att det framför allt är hur arbetet är organiserat som påverkar stressnivån. Därför är det inte så förvånande att många kvinnor i 30–39-årsåldern känner hög stress och tvivlar på om de orkar jobba till pensionen. Det är en tydlig signal till arbetsgivare att ta ansvar för mer hållbara och jämställda arbetsvillkor. Arbetet måste organiseras utifrån verklighetens förutsättningar och behov, både för att få ihop arbetsuppgifterna och för att ta hänsyn till vad som händer utanför arbetet.
3. Vad hoppas du att rapporten ska leda till?
– Vi vill att arbetsgivare inom staten ska ta ett större ansvar för att skapa en jämställd arbetsmiljö. Det handlar om att synliggöra det osynliga arbetet, tillämpa OSA-föreskrifterna bättre och ge chefer rätt förutsättningar. Jämställdhet måste bli en självklar del av arbetsmiljöarbetet, annars riskerar vi att tappa kompetens och slita ut människor i onödan.
När det osynliga arbetet blir en belastning
På många arbetsplatser finns en förväntan att kvinnor ska ”lösa det som behövs”. Det är arbetsuppgifter som inte står i någon befattningsbeskrivning, men som ändå är avgörande för att verksamheten ska fungera. Det kan handla om att fixa fika, skriva mötesanteckningar eller ta socialt ansvar.
Det här osynliga arbetet syns inte i lönekriterierna och är ofta obemärkt och obelönat, samtidigt som det tar tid och energi. När det dessutom läggs ovanpå det ordinarie arbetet leder det till ökad belastning, sämre återhämtning och i förlängningen högre sjukfrånvaro. Samtidigt kvarstår löneskillnaderna mellan könen, och Medlingsinstitutets senaste siffror visar att utvecklingen går åt fel håll. Kvinnors arbete värderas fortfarande lägre, trots att de ofta bär ett större ansvar för att få arbetsplatsen att fungera.
Strukturer som formar arbetsmiljön
Rapporten bygger på en omfattande medlemsundersökning och djupintervjuer med förtroendevalda från Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Skatteverket och ST inom Universitet och Högskolan. Tillsammans ger de en tydlig bild av hur ojämställda normer påverkar arbetsbelastning, karriärmöjligheter och upplevelsen av arbetsmiljön.
Det är inte hemma utan på jobbet som grunden till kvinnors stress finns. För att skapa ett hållbart arbetsliv krävs att det osynliga arbetet synliggörs och att jämställdhet blir en självklar del av arbetsmiljöarbetet.
Jämställdhet och arbetsmiljö i staten: Det här kräver Fackförbundet ST
För att skapa ett jämställt och hållbart arbetsliv krävs att det osynliga arbetet synliggörs – och att jämställdhet blir en självklar del av arbetsmiljöarbetet. Fackförbundet ST ställer följande krav:
1. Ett jämställdhets- och genusperspektiv i arbetsmiljöarbetet: Arbetsmiljöarbete måste utgå från att kvinnor och män inte alltid har samma villkor eller förutsättningar. Ett tydligt genusperspektiv behövs, exempelvis hur normer kring prestation och ansvar kan påverka kvinnor och män olika.
2. Bättre tillämpning av OSA-föreskrifterna: Arbetsgivare inom staten måste ta ett större ansvar för att följa Arbetsmiljöverkets föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2023:2). Det handlar om att förebygga ohälsa kopplad till stress, arbetsbelastning och bristande återhämtning, faktorer som ofta drabbar kvinnor hårdare.
3. Att arbetsgivare ska främja friskfaktorer: Ett hållbart arbetsliv kräver att arbetsgivare inte enbart fokuserar på att minimera risker, utan också aktivt stärker det som får människor att må bra på jobbet. Det handlar om inflytande, meningsfullhet, återhämtning och goda relationer, faktorer som stärker både individ och verksamhet.
4. Chefer måste ges rätt förutsättningar: Chefer har en avgörande roll i att skapa en god arbetsmiljö. Därför måste de ha rimlig arbetsbelastning, tillgång till stöd och utbildning, samt tid att arbeta med arbetsmiljöfrågor, oavsett om chefen är en man eller kvinna. En pressad chef med för många anställda kan inte vara ett stöd för andra.
5. Jämställda livsinkomster kräver ett hållbart arbetsliv: För att nå ekonomisk jämställdhet är kvinnors arbete och löneinkomst avgörande. Kvinnors arbete är ofta strukturellt undervärderat, vilket tillsammans med högre sjukskrivningstal och deltidsarbete leder till lägre lön och pension, vilket i sin tur påverkar livsinkomsten.
