Den ojämställda stressen – är det kvinnans eget fel?
Publicerad: 2024-03-05
Blogg Det är enkelt att avfärda stressade kvinnor och hävda att det rör sig om individuella bekymmer. Det är helt enkelt upp till var och en att hantera sin stress och skapa förutsättningar för ekonomisk trygghet. Men det är en grov förenkling av sanningen, och en förminskning av en allvarlig jämställdhetsutmaning. För den ojämställda stressen är ett strukturellt problem, som kräver ett gemensamt ansvarstagande.
Stress är tyvärr en ständig följeslagare för många. Om vi betraktar stressen noggrant blir det tydligt att den inte drabbar alla lika. I synnerhet är kvinnor utsatta. De står inför ett berg av stressorer – från arbete och karriär till den egna (perfekta) kroppen, hälsa och inte minst handlar det om behovet av ekonomisk trygghet.
Livspusslet som inte går ihop
Den drabbade, som oftast är en kvinna, ska inte behöva bära bördan av denna stress ensam. Det är inte hennes fel. Det är ett strukturellt problem som vi alla har ett ansvar för. Det är tydligt att när ett så stort antal kvinnor påverkas negativt, kan det inte enbart behandlas som ett individuellt problem. Kvinnor och män har fortfarande olika förutsättningar i samhället. Det obetalda arbetet utförs till största delen av kvinnor. Det påverkar uppenbarligen hälsa, möjligheterna till återhämtning och energin för att prestera väl i arbetslivet.
Ett exempel som bekräftar denna bild är Jämställdhetsmyndighetens rapport – Livspusslet som inte går ihop. Den visar att kvinnor missgynnas på svensk arbetsmarknad och har svårt att få livet att gå ihop, med alla krav och strukturer som finns. Det är hög tid att vi ifrågasätter dessa strukturer. De gör oss sjuka.
Vad kan vi göra för att minska den ojämställda stressen?
Som fackförening kan vi inte direkt påverka de privata aspekterna av livet, men vi kan definitivt göra skillnad på arbetsplatsen. Genom att organisera arbetet annorlunda och ha ett systematiskt arbetsmiljöarbete kan arbetsplatsen förändras för att minska stressen – både för män och kvinnor. Kvinnodominerade branscher tenderar att ha fler anställda per chef än manligt dominerade, därför behövs fler chefer per antal anställda i de kvinnligt dominerade branscherna. Kvinnor måste också kunna ta alla typer av befattningar utan att känna sig pressade av förväntningarna i privatlivet. Det är först då vi kan få jämställda livsinkomster och ett jämställt arbetsliv.
Normen ger skilda förutsättningar
Det här är ingen ny kunskap. Ändå fortsätter vi att ha samma norm i samhället som ger skilda förutsättningar och möjligheter om du är man eller kvinna, eller för den delen ickebinär. Både i hemmet och på arbetsplatsen. I rapport efter rapport bekräftas bilden av en gammal problematik där kvinnan står för majoriteten av hemarbetet. Samtidigt som heltid är ett krav för att uppnå både ekonomisk trygghet och självständighet.
Visst, vi behöver inte dela bilden som rapporterna påvisar. Men faktum kvarstår; många kvinnor känner sig både otillräckliga och blir i högre utsträckning än män sjuka av stress.
Arbetstidsförkortning är en lösning på den ojämställda stressen
En lösning för att hantera den ojämställda stressen är att införa arbetstidsförkortning och flexibilitet i arbetslivet genom exempelvis distansarbete. Genom förkortad arbetstid med bibehållen lön kan dessa åtgärder bidra till en ökad livsinkomst och göra det möjligt för kvinnor att arbeta heltid. Om arbetet är organiserat så att arbetsbelastningen för individen är hanterbar, ökar orken och engagemanget för privatlivet. Rätten att arbeta 75 procent under småbarnsåren blir ett minne blott. (Vilket är en fälla, för kvinnor och som de facto dämpar deras löneutveckling och en särbehandling mot personer som inte har barn).
Enligt Brendan Burchell, professor, University of Cambridge visar forskning att kvinnor och män tenderar att använda den extra tiden de får genom arbetstidsförkortning på olika sätt; kvinnor ägnar den åt familj och hem, medan män spenderar den med TV och sport. Även om dessa tendenser existerar, så är det inte arbetstidsförkortning i sig som utgör ett jämställdhetsproblem. Tvärtom skulle införandet av arbetstidsförkortning kunna hjälpa oss att synliggöra de samhällsstrukturer och könsbaserade förväntningar som gör att vi fastnar där. Och i och med att det synliggörs, kan vi lättare bekämpa dessa strukturer.
En ökad livskvalité
Trots de kvarvarande ojämställda strukturer, indikerar forskning att alla människor – oavsett könstillhörighet – upplever en ökad tillfredsställelse med balansen mellan arbete och fritid vid arbetstidsförkortning. Allra viktigast är att individerna upplever en generellt förbättrad livskvalité. Med rätt insatser och medvetenhet kan vi så småningom förändra de strukturer som upprätthåller ojämställdhet och skapa ett samhälle där alla kan må bättre och leva ett rikare liv, utan det ojämställda stresspåslaget.
Arbetstidsförkortning är en dellösning för den ojämställda stressen, men så länge vi har olika förväntningar på pojkar, flickor, män och kvinnor i ansvar och engagemang för det obetalda omsorgsarbetet och accepterar lägre löner för kvinnor – ja, då kommer vi ha ett fortsatt ojämställt samhälle och arbetsliv. Detta är samma möjligheter och problem vi även ser vid distansarbete, men om allt fler kan och orkar arbeta heltid måste ändå ses som ett positivt besked för jämställdheten.
Det behöver inte vara så här
Men stressen i samhället då – ja, den kan vi radikalt minska. Så att vi, som samhälle, orkar jobba och vara engagerade i vad som händer i vårt närområde, och ha tid och utrymme för nära och kära.
Det är vår plikt att erkänna dessa problem och arbeta proaktivt för att förbättra situationen för att skapa ett jämställt samhälle. Låt oss använda denna kunskap och de verktyg vi har tillgängliga för att skapa verklig, positiv förändring. Vi behöver inte ha ett samhälle och arbetsliv där kvinnor blir sjuka av stress. Det är upp till oss, inte individen att lösa den ojämställda stressen.
Martina Cras, utredare Fackförbundet ST