– Att tvinga myndigheter att klara sig med allt  mindre pengar utan att göra avkall på själva uppdraget är att be om att få problem i kärnverksamheterna. Det kommer drabba såväl medborgare som våra statligt anställda medlemmar,  som får sämre förutsättningar att göra ett bra jobb, säger Fackförbundet STs förbundsordförande Britta Lejon.

ST har tidigare kritiserat det så kallade produktivitetsavdraget, som är en budgetmekanism som gör att myndigheter får mindre pengar varje år för att göra samma sak. Tanken är att den generella besparingen ska tvinga fram en effektivisering, men konsekvensen har ofta blivit att verksamheterna blivit lidande, i synnerhet inom universitets- och högskolesektorn och kultursektorn där uppdragets natur gör det svårt att omvandla uteblivna anslag till ökad produktivitet. Nu adderar regeringen ytterligare en generell besparing på en procent, utan att ange var pengarna ska tas ifrån.

ST ser också en tendens till att regeringen vill göra stora förändringar i den svenska statsförvaltningen utan att först verkligen ha utrett ifall förändringarna är ändamålsenliga. I budgeten annonseras kommande sammanslagningar av flera mindre myndigheter, bland annat föreslås Statskontoret uppgå i det större Ekonomistyrningsverket. ST är inte principiellt emot myndighetssammanslagningar, men befarar att denna förändring ytterligare förstärker statsförvaltningens slagsida mot ekonomistyrning på bekostnad av att förvaltningens kvalitet utvecklas.

– Statskontoret har en viktig uppgift att fylla för att göra staten bättre och smartare. Utan denna granskande roll riskerar allt effektiviseringsarbete reduceras till att handla om att spara pengar. Men det är inte samma sak, snålheten kan komma att bedra visheten, säger Britta Lejon.

Med tanke på de beslutade eller kommande förändringarna i rättskipningen är satsningen på Kriminalvården välbehövlig menar ST. Myndigheten står inför stora utmaningar att kunna hantera ett ökat antal frihetsberövade. Men i STs arbetsmiljöundersökning har Kriminalvården också stuckit ut genom att många anställda upplevt att arbetsmiljön har stora brister. Det har gjort det svårt för Kriminalvården att rekrytera ny personal och även att behålla befintlig bemanning.

– För att Kriminalvården och andra rättsvårdande myndigheter ska lyckas växa på det sättet som regeringen vill, behövs satsningar som gör att personalen stannar kvar. Tyvärr verkar den politiska viljan inte ha förmedlats till Arbetsgivarverket av det vi ser i årets avtalsrörelse, där vi får kämpa för att stoppa försämringar för våra medlemmar. Om regeringen menar allvar med sin satsning på Kriminalvården måste det finnas mer utrymme att åstadkomma avtalsmässiga förbättringar, säger Britta Lejon.

ST ställer sig också frågande inför omläggningen av arbetsmarknadspolitiken. Under de senaste åren har Arbetsförmedlingen reformerats med ambitionen att en större del av de arbetsmarknadspolitiska insatserna skulle göras av privata aktörer. Men nu försvinner även en stor del av anslagen för dessa tjänster med motiveringen att det inte är effektiv arbetsmarknadspolitik.

– Den politiska ryckigheten är förödande. Resurserna blir helt otillräckliga för att möta behoven hos de arbetssökande. Det vittnar inte om någon långsiktigt plan eller ambition att hitta en fungerande modell för hur arbetsmarknadspolitiken ska utformas, säger Britta Lejon.

– Att tvinga myndigheter att klara sig med allt  mindre pengar utan att göra avkall på själva uppdraget är att be om att få problem i kärnverksamheterna. Det kommer drabba såväl medborgare som våra statligt anställda medlemmar,  som får sämre förutsättningar att göra ett bra jobb, säger Fackförbundet STs förbundsordförande Britta Lejon.

ST har tidigare kritiserat det så kallade produktivitetsavdraget, som är en budgetmekanism som gör att myndigheter får mindre pengar varje år för att göra samma sak. Tanken är att den generella besparingen ska tvinga fram en effektivisering, men konsekvensen har ofta blivit att verksamheterna blivit lidande, i synnerhet inom universitets- och högskolesektorn och kultursektorn där uppdragets natur gör det svårt att omvandla uteblivna anslag till ökad produktivitet. Nu adderar regeringen ytterligare en generell besparing på en procent, utan att ange var pengarna ska tas ifrån.

ST ser också en tendens till att regeringen vill göra stora förändringar i den svenska statsförvaltningen utan att först verkligen ha utrett ifall förändringarna är ändamålsenliga. I budgeten annonseras kommande sammanslagningar av flera mindre myndigheter, bland annat föreslås Statskontoret uppgå i det större Ekonomistyrningsverket. ST är inte principiellt emot myndighetssammanslagningar, men befarar att denna förändring ytterligare förstärker statsförvaltningens slagsida mot ekonomistyrning på bekostnad av att förvaltningens kvalitet utvecklas.

– Statskontoret har en viktig uppgift att fylla för att göra staten bättre och smartare. Utan denna granskande roll riskerar allt effektiviseringsarbete reduceras till att handla om att spara pengar. Men det är inte samma sak, snålheten kan komma att bedra visheten, säger Britta Lejon.

Med tanke på de beslutade eller kommande förändringarna i rättskipningen är satsningen på Kriminalvården välbehövlig menar ST. Myndigheten står inför stora utmaningar att kunna hantera ett ökat antal frihetsberövade. Men i STs arbetsmiljöundersökning har Kriminalvården också stuckit ut genom att många anställda upplevt att arbetsmiljön har stora brister. Det har gjort det svårt för Kriminalvården att rekrytera ny personal och även att behålla befintlig bemanning.

– För att Kriminalvården och andra rättsvårdande myndigheter ska lyckas växa på det sättet som regeringen vill, behövs satsningar som gör att personalen stannar kvar. Tyvärr verkar den politiska viljan inte ha förmedlats till Arbetsgivarverket av det vi ser i årets avtalsrörelse, där vi får kämpa för att stoppa försämringar för våra medlemmar. Om regeringen menar allvar med sin satsning på Kriminalvården måste det finnas mer utrymme att åstadkomma avtalsmässiga förbättringar, säger Britta Lejon.

ST ställer sig också frågande inför omläggningen av arbetsmarknadspolitiken. Under de senaste åren har Arbetsförmedlingen reformerats med ambitionen att en större del av de arbetsmarknadspolitiska insatserna skulle göras av privata aktörer. Men nu försvinner även en stor del av anslagen för dessa tjänster med motiveringen att det inte är effektiv arbetsmarknadspolitik.

– Den politiska ryckigheten är förödande. Resurserna blir helt otillräckliga för att möta behoven hos de arbetssökande. Det vittnar inte om någon långsiktigt plan eller ambition att hitta en fungerande modell för hur arbetsmarknadspolitiken ska utformas, säger Britta Lejon.