Publicerad: 2021-05-07
Blogg Runt nyår kom två delbetänkande från två offentliga utredningar - kommissionen för jämställda livsinkomsters och utredningen om diskrimineringslagen. Det är två viktiga inspel på hur vi organiserar och förebygger diskriminering i samhället och på svensk arbetsmarknad.
Vi vet att kvinnor drabbas av ojämställda livsinkomster vilket beror på en rad olika faktorer under livet, som till exempel deltidsarbete, könssegregerad arbetsmarknad, fördelningen av det obetalda hemarbetet med mera. Vi vet också att det förekommer diskriminering på våra arbetsplatser och att varken det förebyggande arbetet med aktiva åtgärder i diskrimineringslagen eller lönekartläggningar görs i särskilt stor utsträckning. Problemet med bristen på årliga lönekartläggningar inom staten uppmärksammande Fackförbundet ST bland annat i en debattartikel i tidningen Arbetet i höstas.
Kommissionen lyfter på olika sätt varför vi har ojämställda livsinkomster och vad som saknas. Utredningen om diskrimineringslagen visar på behov att förstärka lagen. Arbetsgivare följer inte lagen i den utsträckning som krävs eller vet inte hur arbetet ska bedrivas, vilket beror på lagens nuvarande väldigt generella beskrivning av arbetet.
Därför kan vi inte veta vilka effekter lagen skulle ge om lagen faktiskt efterlevdes, om årliga lönekartläggningar och ett förebyggande arbete med aktiva åtgärder genomfördes. Men att det skulle få effekt kan vi vara säkra på.
På nätverket Lön hela dagens digitala aw i februari, öppnade jämställdhetsministern Märta Stenevi för att ge Diskrimineringsombudsmannen (DO) ökade befogenheter kring lönekartläggning och ge föreskriftsrätt till DO. Förslag som nu ligger ute på remiss. Vi på fackförbundet ST har uppmärksammat behovet av att ge DO föreskriftsrätt och är därför glada att Stenevi och utredningen lyfter upp detta förslag. Det skulle förtydliga vad som förväntades av arbetsgivare gällande diskrimineringslagen och hur det förebyggande arbetet ska bedrivas.
Det ska inte vara fritt valt arbete att följa lagen eller fritt tolka hur en lönekartläggning ska göras. Det behövs tydligare riktlinjer för hur detta arbete ska bedrivas ute på arbetsplatserna.
Fackförbundet ST vill se tydligare regler om utbildningsansvar för att säkerställa att lokala parter har den kompetens som krävs för att samverka kring aktiva åtgärder i diskrimineringslagen. Precis som det krävdes förtydligande när det gällde arbetsmiljölagen (AML) och systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM).
I lagens förarbeten förväntades att överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter träffas om hur arbetet med aktiva åtgärder skulle bedrivas. I dag saknar arbetsgivaren incitament att träffa den typen av överenskommelser varpå det ofta saknas tydliga arbetssätt och struktur för partsarbetet med aktiva åtgärder. Det bör undersökas om reglerna om aktiva åtgärder, inklusive lönekartläggningsbestämmelserna kan göras semidispositiva för att skapa incitament att teckna avtal. Det skulle stärka arbetet och skapa mer effektiva sanktioner. Det behöver dock vara tydligt att det som anges i kollektivavtal bör hålla minst den nivå som finns i lagen. På så vis skulle jämställdhetsarbetet och arbetet med aktiva åtgärder drivas på mer effektivt.
Insatser som myndigheterna gör med våra offentliga medel för att uppnå jämställdhet är viktigt och gör skillnad. Det visar Kommissionens utredning men hur denna styrning görs är också betydelsefull. Exempelvis behövs ett intersektionellt perspektiv på såväl det kvalitativa som kvantitativa arbetet för att belysa fördomar och diskriminering. Kravet på hur detta ska göras måste bli tydligt.
Det finns annars stora risker att enskilda myndigheter inte utvärderar och utvecklar sitt arbete. Det kan innebära att de därmed inte kommer åt diskriminerande strukturer som i förlängningen drabbar individer. Eller som kommissionens utredning visar att kvinnor som grupp får en sämre livsinkomst exempelvis genom att de inte kommer ut i arbetslivet i samma utsträckning som män som grupp gör.
Redan nu har DO och Arbetsmiljöverket tecknat ett samverkansavtal. Ett förslag som finns i utredningen om diskrimineringslagen. Detta för att få en bättre samordning och dra nytta av varandras resurser och gemensamma intressen. Så redan nu har utredningen, innan remisstiden har gått ut, fått konkreta resultat. Vad som händer sen återstår att se.
Utöver styrningen över hur våra myndigheter ska arbeta för att uppnå jämställdhet behövs också politik som främjar jämställdheten i samhället. Hur vi organiserar samhället är avgörande över vilka val individen gör. Med det sagt ser vi på Fackförbundet ST framemot nästa betänkande från Kommissionen.
Vad som händer med diskrimineringslagens utformande ligger däremot i en närmare framtid. Vi hoppas att lagen kommer bli mer effektiv och tydlig och att vi därmed kan se större effekt på svensk arbetsmarknad för att på allvar få igång det förebyggande arbetet mot diskriminering.
Martina Saar, utredare Fackförbundet ST
Publicerad: 2021-05-07
Blogg Runt nyår kom två delbetänkande från två offentliga utredningar - kommissionen för jämställda livsinkomsters och utredningen om diskrimineringslagen. Det är två viktiga inspel på hur vi organiserar och förebygger diskriminering i samhället och på svensk arbetsmarknad.
Vi vet att kvinnor drabbas av ojämställda livsinkomster vilket beror på en rad olika faktorer under livet, som till exempel deltidsarbete, könssegregerad arbetsmarknad, fördelningen av det obetalda hemarbetet med mera. Vi vet också att det förekommer diskriminering på våra arbetsplatser och att varken det förebyggande arbetet med aktiva åtgärder i diskrimineringslagen eller lönekartläggningar görs i särskilt stor utsträckning. Problemet med bristen på årliga lönekartläggningar inom staten uppmärksammande Fackförbundet ST bland annat i en debattartikel i tidningen Arbetet i höstas.
Kommissionen lyfter på olika sätt varför vi har ojämställda livsinkomster och vad som saknas. Utredningen om diskrimineringslagen visar på behov att förstärka lagen. Arbetsgivare följer inte lagen i den utsträckning som krävs eller vet inte hur arbetet ska bedrivas, vilket beror på lagens nuvarande väldigt generella beskrivning av arbetet.
Därför kan vi inte veta vilka effekter lagen skulle ge om lagen faktiskt efterlevdes, om årliga lönekartläggningar och ett förebyggande arbete med aktiva åtgärder genomfördes. Men att det skulle få effekt kan vi vara säkra på.
På nätverket Lön hela dagens digitala aw i februari, öppnade jämställdhetsministern Märta Stenevi för att ge Diskrimineringsombudsmannen (DO) ökade befogenheter kring lönekartläggning och ge föreskriftsrätt till DO. Förslag som nu ligger ute på remiss. Vi på fackförbundet ST har uppmärksammat behovet av att ge DO föreskriftsrätt och är därför glada att Stenevi och utredningen lyfter upp detta förslag. Det skulle förtydliga vad som förväntades av arbetsgivare gällande diskrimineringslagen och hur det förebyggande arbetet ska bedrivas.
Det ska inte vara fritt valt arbete att följa lagen eller fritt tolka hur en lönekartläggning ska göras. Det behövs tydligare riktlinjer för hur detta arbete ska bedrivas ute på arbetsplatserna.
Fackförbundet ST vill se tydligare regler om utbildningsansvar för att säkerställa att lokala parter har den kompetens som krävs för att samverka kring aktiva åtgärder i diskrimineringslagen. Precis som det krävdes förtydligande när det gällde arbetsmiljölagen (AML) och systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM).
I lagens förarbeten förväntades att överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter träffas om hur arbetet med aktiva åtgärder skulle bedrivas. I dag saknar arbetsgivaren incitament att träffa den typen av överenskommelser varpå det ofta saknas tydliga arbetssätt och struktur för partsarbetet med aktiva åtgärder. Det bör undersökas om reglerna om aktiva åtgärder, inklusive lönekartläggningsbestämmelserna kan göras semidispositiva för att skapa incitament att teckna avtal. Det skulle stärka arbetet och skapa mer effektiva sanktioner. Det behöver dock vara tydligt att det som anges i kollektivavtal bör hålla minst den nivå som finns i lagen. På så vis skulle jämställdhetsarbetet och arbetet med aktiva åtgärder drivas på mer effektivt.
Insatser som myndigheterna gör med våra offentliga medel för att uppnå jämställdhet är viktigt och gör skillnad. Det visar Kommissionens utredning men hur denna styrning görs är också betydelsefull. Exempelvis behövs ett intersektionellt perspektiv på såväl det kvalitativa som kvantitativa arbetet för att belysa fördomar och diskriminering. Kravet på hur detta ska göras måste bli tydligt.
Det finns annars stora risker att enskilda myndigheter inte utvärderar och utvecklar sitt arbete. Det kan innebära att de därmed inte kommer åt diskriminerande strukturer som i förlängningen drabbar individer. Eller som kommissionens utredning visar att kvinnor som grupp får en sämre livsinkomst exempelvis genom att de inte kommer ut i arbetslivet i samma utsträckning som män som grupp gör.
Redan nu har DO och Arbetsmiljöverket tecknat ett samverkansavtal. Ett förslag som finns i utredningen om diskrimineringslagen. Detta för att få en bättre samordning och dra nytta av varandras resurser och gemensamma intressen. Så redan nu har utredningen, innan remisstiden har gått ut, fått konkreta resultat. Vad som händer sen återstår att se.
Utöver styrningen över hur våra myndigheter ska arbeta för att uppnå jämställdhet behövs också politik som främjar jämställdheten i samhället. Hur vi organiserar samhället är avgörande över vilka val individen gör. Med det sagt ser vi på Fackförbundet ST framemot nästa betänkande från Kommissionen.
Vad som händer med diskrimineringslagens utformande ligger däremot i en närmare framtid. Vi hoppas att lagen kommer bli mer effektiv och tydlig och att vi därmed kan se större effekt på svensk arbetsmarknad för att på allvar få igång det förebyggande arbetet mot diskriminering.
Martina Saar, utredare Fackförbundet ST