Arbetsmiljön avgör effektiviteten

Arbetsmiljö har alltid varit en av mina hjärtefrågor, men de frågorna har en tendens att hamna i skuggan av effektivitetshetsen. När jag läser vår rapport Urholkad stat – om produktivitetsavdraget i statlig sektor, blir jag bekymrad. Det är tydligt att effektivitetshetsen fortfarande pågår. Både medlemmar och förtroendevalda hos Fackförbundet ST vittnar om ökad arbetsbelastning och stress. Precis som år 2014 när jag var förtroendevald.

På samverkansmöten informerades vi om de minskade anslagen och om konsekvenserna som innebar att pensionsavgångar inte skulle kunna återbesättas. Budskapet var tydligt. För att klara vårt uppdrag med mindre resurser måste vi bli mer effektiva. Informationen följdes upp av en diskussion om hur vi skulle bli just det, mer effektiva. 

Motsägelsefullt arbetsmiljöarbete

Vid den här tidpunkten fanns ytterligare en fråga som var ständigt återkommande på vår agenda, den ökade sjukfrånvaron och i synnerhet kvinnors sjukfrånvaro. Så från diskussionen om hur vi skulle bära oss åt för att bli mer effektiva med mindre resurser, övergick vi paradoxalt nog till att diskutera hur vi skulle göra för att minska sjukfrånvaron. Något som också innebar mindre resurser på jobbet. Som grädde på moset avrundade vi med att prata om hur den då nya föreskriften Organisatorisk och social arbetsmiljö skulle implementeras.  Vi pratade om vikten av att krav och resurser är i balans och att fler och fler blir sjuka på grund av hur arbetet organiseras och styrs.

Det är svårt att se hur de beslut en organisation tar, för att leda och styra sin verksamhet, i slutändan kommer att påverka de anställdas hälsa. Det därför alla förtroendevalda är så viktiga, det är ni som ser konsekvenserna ute i verksamheten. Här vill jag slå ett slag för samarbeten mellan fackligt förtroendevalda. Jag hade ett nära samarbete med vårt lokala skyddsombud. Tillsammans kunde vi se och uppmärksamma vår arbetsgivare på situationer där myndighetens egna val att leda och styra verksamheten faktiskt tenderade att också styra mot ohälsa.  

För vad händer egentligen med stressen när effektivitetshetsen får styra och ständiga förbättringar alltid är i fokus? Samtidigt som vi förväntas jobba allt högre upp i åldrarna, hur ska vi orka?

En ökad förändringstakt

Mina erfarenheter bär jag med mig och under min tid som anställd på Fackförbundet ST har jag träffat många förtroendevalda som delar samma bild som mig. Vi är många som känner av en ökad förändringstakt och omorganisationer som knappt hinner bli klara innan nästa tar vid. Vi har sett hur administrativa funktioner plockats bort. I stället har det administrativa nedfallet landat på alla medarbetares axlar, som fått lära sig nya administrativa system för att hantera allt från behörigheter, uppföljningar och följesedlar. Det är nya arbetsuppgifter som måste göras, men som ändå inte får påverka målet att ge en god service till medborgarna. Lokalytor har minskats ner till förmån för aktivitetsbaserade landskap.

Det har lett till att våra hjärnor fått kämpa lika mycket för att behålla fokus på arbetsuppgifterna som för att stänga ute omgivningens distraktioner. Lönekriterier har länge styrt medarbetarna att både producera mer och att ta på sig fler arbetsuppgifter för att få en bättre löneutveckling. Men vad gör det egentligen med arbetsmiljön? Och i takt med att arbetsgivaren började mäta produktionen som aldrig förr började anställda fundera på vad som ska gå först, kvantitet eller kvalitet?

Krav och resurser i balans

I jakten på effektivitet möttes vi på Skatteverket av värdeord som ”Ständigt bättre”. Jag minns hur en kollega, som just kommit tillbaka från sin sjukskrivning, trött kommenterade; ”Kan vi inte bara få känna oss tillräckligt bra för en stund?”.

Än i dag tycks den ständiga frågan lyda ”Vad kan vi göra för att bli mer effektiva?”. En mer befogad fråga är egentligen ”Hur kan vi få våra medarbetare att må så bra som möjligt?”. Det är nämligen då de producerar som bäst! Det menar bland annat Katarina Gospic i boken ”Välj rätt! En guide till bra beslut” (2012).

Vad skulle hända om effektivitetshetsen skulle hamna i skuggan av arbetsmiljöfrågorna? Om fler beslut i verksamheten och fler organisationsförändringar hade som huvudsyfte att få medarbetarna att må bra? För även myndigheter måste väl ha krav och resurser som är i balans? Kraven på våra statliga myndigheter har inte minskat under åren, då kan inte heller resurserna göra det. Ändå är det precis det som rapporten pekar på. Det är inte rimligt.

En förbättrad arbetsmiljö ligger i arbetsgivarnas intresse

Mycket talar för att arbetsgivarna ska sätta arbetsmiljöfrågorna i fokus. Inte bara för att det handlar om medarbetarnas hälsa, det ökar produktiviteten och sparar pengar. Faktum är att det finns studier som visar att de synliga kostnaderna för ohälsan bara är toppen på isberget. Kostnaderna skulle egentligen kunna multipliceras med tre. För under ytan finns kostnader för personalomsättning, rekryteringar och produktionsbortfall som uppstår på grund av sjukfrånvaron, men också på grund av den reducerade arbetsprestation som sjuknärvaron medför.

Tänk om det var så, att ”prioritera arbetsmiljöarbetet” fanns med som ett lönekriterium för chefer. Ett incitament att faktiskt få jobba med arbetsmiljöfrågorna. Och tänk om våra politiker skulle ställa krav att våra myndigheter ska ha den bästa arbetsmiljön i världen. Tanken kanske känns absurd, men det går faktiskt ställa den typen av krav.

Om statliga myndigheter skulle ha ett klanderfritt systematiskt arbetsmiljöarbete så skulle sjukfrånvaron i den bästa av världar vara noll. Det är en utopi, men till alla er förtroendevalda som sitter tillsammans med era arbetsgivare för att följa upp ert systematiska arbetsmiljöarbete - fundera på om ni verkligen ska kryssa ”ja” på alla frågor. Har alla chefer som delegerats arbetsmiljöuppgifter verkligen de befogenheter och resurser som behövs för att klara uppgifterna? Och har alla som har en arbetsmiljöuppgift verkligen den kunskap som behövs för att hantera dagens arbetsmiljörisker? Det fanns en tid då vi inte visste att asbest var farligt. Nu är vi inne i en tid då vi inte riktigt vet vad vi behöver göra för att på bästa sätt förebygga dagens ohälsa. Även om alla med ett arbetsmiljöuppdrag gått myndighetens arbetsmiljöutbildning så är jag rätt övertygad om att det krävs ytterligare kunskap. Kunskap som är en väl värd investering.

Det har gått några år sedan jag tillsammans med mina fackliga kollegor kämpade med argument för att förbättra arbetsmiljöarbetet på Skatteverket. Vi hade bra dialoger med arbetsgivaren och jag är övertygad om att vi gjorde skillnad. Det är det alla förtroendevalda gör!

Jag kunde inte låta bli att titta i Skatteverkets senaste verksamhetsplan. Nu finns ordet effektiv bara med 43 gånger och ordet arbetsmiljö tre gånger. Kanske är vi på rätt väg?

Sofie Furtenback, utbildningsproducent Fackförbundet ST