Hur kunde vi hamna här?

År av effektiviseringar och minskade resurser inom staten, tillsammans med en skev hyresmodell, har gjort att statens kulturinstitutioner riskerar att bokstavligen rasa samman. Det innebär i det långa loppet att våra museer inte kan värna och ta hand om Sveriges kulturarv. Det innebär även att Sveriges medborgare inte får den tillgång till kulturen som de har rätt till. Så kan det inte få fortsätta! 

Vårt kulturarv vittrar sönder

Besparingskraven inom staten drabbar statens kulturinstitutioner hårt. Besöksantal och krav på verksamheten ökar för varje år, men resurser i form av personal och mer generösa ekonomiska ramar lyser med sin frånvaro.

Den hyresmodell som används för statens kulturfastigheter gör situationen än värre. I vissa fall leder den till att hyreskostnaderna skenar, i andra fall till att nödvändigt underhåll inte utförs. Inte i något fall fungerar den på ett sätt som gör det enkelt för kulturinstitutionerna att bedriva sin verksamhet.

Många års urholkning av ekonomin hotar nu på allvar museernas roll

Enligt museilagen ska museerna ”bidra till samhället och dess utveckling genom att främja kunskap, kulturupplevelser och fri åsiktsbildning”. Men vad händer när kulturinstitutioner inte kan hålla öppet eller när de varken har resurser eller lokaler till att förvalta alla samlingar och vårt kulturarv? Idag ser vi en pågående trend där samhällets minne runt om i landet vittrar sönder.

Det är hög tid att regeringen tar ansvar för kulturen och ser till att våra museer och kulturinstitutioner får de resurser de behöver!

Hur kunde vi hamna här?

År av effektiviseringar och minskade resurser inom staten, tillsammans med en skev hyresmodell, har gjort att statens kulturinstitutioner riskerar att bokstavligen rasa samman. Det innebär i det långa loppet att våra museer inte kan värna och ta hand om Sveriges kulturarv. Det innebär även att Sveriges medborgare inte får den tillgång till kulturen som de har rätt till. Så kan det inte få fortsätta! 

Vårt kulturarv vittrar sönder

Besparingskraven inom staten drabbar statens kulturinstitutioner hårt. Besöksantal och krav på verksamheten ökar för varje år, men resurser i form av personal och mer generösa ekonomiska ramar lyser med sin frånvaro.

Den hyresmodell som används för statens kulturfastigheter gör situationen än värre. I vissa fall leder den till att hyreskostnaderna skenar, i andra fall till att nödvändigt underhåll inte utförs. Inte i något fall fungerar den på ett sätt som gör det enkelt för kulturinstitutionerna att bedriva sin verksamhet.

Många års urholkning av ekonomin hotar nu på allvar museernas roll

Enligt museilagen ska museerna ”bidra till samhället och dess utveckling genom att främja kunskap, kulturupplevelser och fri åsiktsbildning”. Men vad händer när kulturinstitutioner inte kan hålla öppet eller när de varken har resurser eller lokaler till att förvalta alla samlingar och vårt kulturarv? Idag ser vi en pågående trend där samhällets minne runt om i landet vittrar sönder.

Det är hög tid att regeringen tar ansvar för kulturen och ser till att våra museer och kulturinstitutioner får de resurser de behöver!