Tjänstemannaansvar är ett samlingsbegrepp som brukar avse en kombination av disciplinrättsligt ansvar och straffrättsliga åtgärder mot offentliga tjänstemän. Dessa ska ju arbeta i medborgarnas intresse, vilket ställer extra höga krav på transparens och möjligheter till ansvarsutkrävande. 

Tjänstefel är den huvudsakliga straffrättsliga åtgärden  

Till skillnad från den privata sektorn kan anställda inom staten åtalas för tjänstefel. Det är när någon med uppsåt eller av oaktsamhet åsidosätter sina arbetsuppgifter vid myndighetsutövning. Det är dock viktigt att komma ihåg att ringa tjänstefel – den lindrigaste av de tre graderna av tjänstefel – inte innebär straffansvar. Det leder till att få döms för tjänstefel. Det brukar handla om 10–20 fall av per år och nästan alltid med böter som påföljd.  

Det finns också andra fel i tjänsteutövningen som kan medföra straffansvar, till exempel mutbrott och brott mot tystnadsplikten. Sådana fall är dock ännu mer sällsynta.  

De flesta ärenden sköts av personalansvarsnämnder  

Den disciplinrättsliga delen av tjänstemannaansvaret sköts av personalansvarsnämnder. Sådana finns på de flesta myndigheter* och består av företrädare för arbetsgivaren och facket. Om en anställd anses ha misskött sitt arbete kan detta anmälas till nämnden, som sedan tar ställning i frågan. Den som har blivit anmäld har rätt att företrädas av ett ombud och föra sin talan – och kan också överklaga nämndens beslut till domstol.  

Det som personalansvarsnämnderna tar ställning till kallas för tjänsteförseelser, vilket innefattar mer än tjänstefel. Om nämnden anser att en person har begått en tjänsteförseelse kan den besluta om exempelvis varning, löneavdrag eller i vissa fall avsked. I de fall då nämnden anser att ärendet handlar om ett straffbart tjänstefel ska utredningen avbrytas och en åtalsanmälan göras.  

I vissa fall används Statens Ansvarsnämnd 

Denna nämnd fungerar som en fristående personalansvarsnämnd, med uppgift att hantera anmälningar mot anställda med högre befattningar – exempelvis myndighetschefer, åklagare och professorer.    

Nu och då – och tillbaka?  

Tidigare kallades de offentligt anställdas straffrättsliga ansvar för ämbetsmannaansvar. Det var betydligt mer långtgående än dagens tjänstemannaansvar. Anledningen var att dåtidens myndighetsanställda var i stort sett oavsättliga, förutom just vid tjänstefel. Men när de offentliga tjänstemännens anställningsvillkor successivt närmade sig den privata sektorns behövdes inte längre det omfattande ämbetsmannaansvaret. Vid en reform 1975 infördes dagens system, som sedan dess bara har genomgått mindre justeringar.   

Under 2021 genomförde regeringen en utredning om utökad tjänstemannaansvar som presenterades under våren 2022. Den utredningen kom fram till att tjänstemannaansvaret inte behövde utvidgas då en sådan lagstiftning riskerade att göra mer skada än nytta. 

ST anser att dagens system fungerar bra 

Argument för ett skärpt tjänstemannaansvar är bland annat att det skulle öka medborgarnas förtroende samt att tydliga gränser skulle stärka den enskilda tjänstemannens position gentemot arbetsgivaren. På ST tror vi att effekten kan bli den motsatta och att tjänstemännens ställning kan försvagas. Risken för straff kan skapa osäkerhet och överdriven noggrannhet, vilket i sin tur försämrar den service som medborgarna får. Därför anser vi att ett utökat tjänstemannaansvar är fel väg att gå. Vi kämpar istället för att statligt anställda ska få bättre förutsättningar att göra sitt arbete.  

* På myndigheter med 50 anställda eller färre brukar styrelsen eller generaldirektören ta över personalansvarsnämndens uppgifter. 

Tjänstemannaansvar är ett samlingsbegrepp som brukar avse en kombination av disciplinrättsligt ansvar och straffrättsliga åtgärder mot offentliga tjänstemän. Dessa ska ju arbeta i medborgarnas intresse, vilket ställer extra höga krav på transparens och möjligheter till ansvarsutkrävande. 

Tjänstefel är den huvudsakliga straffrättsliga åtgärden  

Till skillnad från den privata sektorn kan anställda inom staten åtalas för tjänstefel. Det är när någon med uppsåt eller av oaktsamhet åsidosätter sina arbetsuppgifter vid myndighetsutövning. Det är dock viktigt att komma ihåg att ringa tjänstefel – den lindrigaste av de tre graderna av tjänstefel – inte innebär straffansvar. Det leder till att få döms för tjänstefel. Det brukar handla om 10–20 fall av per år och nästan alltid med böter som påföljd.  

Det finns också andra fel i tjänsteutövningen som kan medföra straffansvar, till exempel mutbrott och brott mot tystnadsplikten. Sådana fall är dock ännu mer sällsynta.  

De flesta ärenden sköts av personalansvarsnämnder  

Den disciplinrättsliga delen av tjänstemannaansvaret sköts av personalansvarsnämnder. Sådana finns på de flesta myndigheter* och består av företrädare för arbetsgivaren och facket. Om en anställd anses ha misskött sitt arbete kan detta anmälas till nämnden, som sedan tar ställning i frågan. Den som har blivit anmäld har rätt att företrädas av ett ombud och föra sin talan – och kan också överklaga nämndens beslut till domstol.  

Det som personalansvarsnämnderna tar ställning till kallas för tjänsteförseelser, vilket innefattar mer än tjänstefel. Om nämnden anser att en person har begått en tjänsteförseelse kan den besluta om exempelvis varning, löneavdrag eller i vissa fall avsked. I de fall då nämnden anser att ärendet handlar om ett straffbart tjänstefel ska utredningen avbrytas och en åtalsanmälan göras.  

I vissa fall används Statens Ansvarsnämnd 

Denna nämnd fungerar som en fristående personalansvarsnämnd, med uppgift att hantera anmälningar mot anställda med högre befattningar – exempelvis myndighetschefer, åklagare och professorer.    

Nu och då – och tillbaka?  

Tidigare kallades de offentligt anställdas straffrättsliga ansvar för ämbetsmannaansvar. Det var betydligt mer långtgående än dagens tjänstemannaansvar. Anledningen var att dåtidens myndighetsanställda var i stort sett oavsättliga, förutom just vid tjänstefel. Men när de offentliga tjänstemännens anställningsvillkor successivt närmade sig den privata sektorns behövdes inte längre det omfattande ämbetsmannaansvaret. Vid en reform 1975 infördes dagens system, som sedan dess bara har genomgått mindre justeringar.   

Under 2021 genomförde regeringen en utredning om utökad tjänstemannaansvar som presenterades under våren 2022. Den utredningen kom fram till att tjänstemannaansvaret inte behövde utvidgas då en sådan lagstiftning riskerade att göra mer skada än nytta. 

ST anser att dagens system fungerar bra 

Argument för ett skärpt tjänstemannaansvar är bland annat att det skulle öka medborgarnas förtroende samt att tydliga gränser skulle stärka den enskilda tjänstemannens position gentemot arbetsgivaren. På ST tror vi att effekten kan bli den motsatta och att tjänstemännens ställning kan försvagas. Risken för straff kan skapa osäkerhet och överdriven noggrannhet, vilket i sin tur försämrar den service som medborgarna får. Därför anser vi att ett utökat tjänstemannaansvar är fel väg att gå. Vi kämpar istället för att statligt anställda ska få bättre förutsättningar att göra sitt arbete.  

* På myndigheter med 50 anställda eller färre brukar styrelsen eller generaldirektören ta över personalansvarsnämndens uppgifter.