En tyst stat utmanar demokrati och rättsäkerhet
Publicerad: 2026-05-21
Närmare hälften av statsanställda undviker att framföra kritik av rädsla för negativa konsekvenser på arbetsplatsen. Det visar Fackförbundet STs senaste rapport om tystnadskultur. Resultaten pekar på ett problem som inte bara rör arbetsmiljö, utan också får konsekvenser för svensk demokrati och rättssäkerhet.
Fackförbundet STs rapport om tystnadskultur bygger på arbetsmiljöundersökningen 2026 som genomfördes mellan den 13 januari och 7 februari 2026 bland förbundets yrkesverksamma medlemmar. Undersökningen skickades till drygt 62 000 medlemmar, varav 22 765 svarade, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 37 procent. Undersökningen genomfördes av Novus på uppdrag av Fackförbundet ST.
Fackförbundet STs rapport om tystnadskultur inom staten
Här kan du ladda ner och ta del av hela rapporten.
Varför ökar tystnadskulturen inom staten?
-Tystnadskulturen ökar inte på grund av en enskild faktor, utan är ett strukturellt problem där rädsla, uppgivenhet, hög arbetsbelastning, styrning och bristande tillit förstärker varandra. Det gör att tystnad på vissa arbetsplatser blir ett anpassningsbeteende och inte ett undantag.
Statens ökade marknadstänk har lett till mer fokus på effektivitet och mätbara resultat och mindre utrymme för analys. Det har skapats en kultur där invändningar ses som hinder snarare än som en del av kvalitetssäkringen.
En växande misstro mot statliga tjänstemän, experter och forskare, bidrar också till en tystnadskultur – när deras arbete ifrågasätts drar sig fler för att säga ifrån.
Varför är det ett problem?
- Statligt anställda arbetar på uppdrag av medborgarna och har ett ansvar att värna demokrati och rättssäkerhet. När staten styrs som ett företag, riskerar dessa värden att gå förlorade.
Tysta medarbetare hotar också rättssäkerheten eftersom fel upptäcks för sent och besluten blir sämre. Dessutom försvagas krisberedskapen när risker inte lyfts i tid.
När verkligheten förenklas och professionens erfarenheter inte tas tillvara blir reformer dessutom både dyrare och sämre – med risk för att både medborgare och medarbetare far illa. I förlängningen hotar det demokratin, eftersom både tilliten och legitimiteten står på spel.
Hur kommer vi till rätta med problemet?
- Arbetsbelastningen i statliga myndigheter måste minska, så att det finns utrymme för kritisk granskning och diskussion. Styrning och mål behöver utformas så att det finns reellt utrymme för professionella bedömningar och sakliga invändningar.
Tillit och öppenhet måste byggas varje dag: det räcker inte med tydliga regelverk. Förtroende mellan chef och medarbetare är avgörande, eftersom det i förlängningen också bygger medborgarnas tillit till den offentliga förvaltningen.
Rapportens övergripande resultat
Rädsla för konsekvenser
29 procent uppger att det finns en tystnadskultur, nästan hälften undviker kritik av rädsla för negativa konsekvenser, och 45 procent säger att de själva eller någon de känner blivit negativt behandlad efter att ha sagt ifrån.Tystnaden har främst tre orsaker: rädsla för repressalier, uppgivenhet och känsla av att kritik inte hjälper, samt självcensur i politiskt känsliga frågor.
“Allt som ligger över egna arbetsgruppen får man inte prata om. Chef över sektionschef har tydligt visar att kritik straffas och är dåligt. Håll tyst så är du bra.”
Hög förekomst av tystnadskultur
Särskilt hög förekomst av tystnadskultur rapporteras inom SiS, Kriminalvården, Migrationsverket och Polisen. Det framkommer också att problemet lyfts särskilt bland fackligt förtroendevalda och skyddsombud som har större insyn i vad som inte sägs och varför.Tystnaden förstärks av faktorer som hög arbetsbelastning, låg tillit till ledningen och styrning som ger litet utrymme för professionella invändningar.
“Tystnadskultur och toppstyrd organisationskultur gör att det är sämre arbetsmiljö än vad det borde vara.”
Risk för försämrade beslutsunderlag
Att professionell kritik inte når fram ökar risken för fel, försämrade beslutsunderlag och minskat förtroendet för staten, vilket innebär att tystnadskultur inte bara är ett arbetsmiljöproblem. Det är också ett demokrati- och rättssäkerhetsproblem.
Tystnadskulturen kan motverkas
Resultaten mellan myndigheterna skiljer sig dock åt, vilket tyder på att tystnadskulturen kan motverkas med en rimlig arbetsbelastning, ledarskap som uppmuntrar öppenhet och organisatoriska förutsättningar där kritik tas på allvar och leder till förändring.
Undersökningen visar bland annat att:
- 29 procent upplever någon form av tystnadskultur.
- 46 procent undviker att framföra kritik av rädsla för negativa konsekvenser.
- 45 procent uppger att de själva eller någon de känner blivit negativt behandlad efter kritik.
- Nästan hälften av dem med mycket hög arbetsbelastning upplever tystnadskultur.
- 17 procent tycker att det känns meningslöst att framföra kritik eftersom ledningen ändå inte lyssnar.
- Nästan var femte upplever begränsningar i att uttrycka personliga värderingar på jobbet.
- En tredjedel av dem som upplever tystnadskultur har övervägt att lämna sin arbetsplats.
Högst andel som uppger tystnadskultur finns bland annat inom:
- Statens institutionsstyrelse (SiS) 56%
- Kriminalvården 51%
- Migrationsverket 37%
- Polisen 36%
- Regeringskansliet 35%
Lägst nivåer återfinns bland annat på:
- Bolagsverket 7%
- SMHI 9%
- Naturvårdsverket 10%
- Kammarkollegiet 19%
- Jordbruksverket 18%
