Stora företag som Klarna och Tesla utmanar nu kollektivavtalsmodellen och hävdar att det inte finns någon anledning för arbetstagare att förlita sig på kollektivt avtalade lösningar mellan fack och arbetsgivarorganisationer. Fackens motåtgärder beskylls för att vara uttryck för ett pampvälde och hota den fria företagsamhetens framtid. Svenskt Näringsliv och Almega tycker att rätten att ta till sympatiåtgärder ska begränsas och krönikören Gunther Mårder skriver i Dagens Industri att våra blockader och strejker skapar ett Vilda västern på arbetsmarknaden.

Men argumentationen är bedräglig. Det är ju just Vilda västern vi inom facken vill undvika.

Den svenska modellen har en utmärkt meritförteckning när det gäller att skapa fred på arbetsmarknaden och samtidigt ge möjlighet till anpassning av villkor i olika branscher och företag utan inblandning av en stelbent lagstiftare. Inom ramen för denna modell har de anställda i Sverige genom att bilda starka fackförbund och samarbeta med arbetsgivarorganisationerna hittat ett system för att balansera makten mellan dem som köper och säljer arbetskraft. Arbetsgivare som accepterar systemet får i gengäld stabila förutsättningar och förutsägbarhet i produktionen. Och det ger de anställda medbestämmande, trygghet att planera sina liv och rimliga pensioner, för att ta några exempel.

Modellen fungerar i såväl privat som offentlig sektor, genom att ansvaret för att utveckla spelreglerna på arbetsmarknaden har lagts på parterna att komma överens om. Utan överenskommelse mellan parterna finns väldigt lite lagstiftning att falla tillbaka på, inga minimilöner, bristfälliga pensions- och omställningslösningar. Kort sagt – utan avtal hotar ett arbetsmarknadens Vilda västern för arbetstagare såväl inom industrin som i välfärdssektorn och den statliga förvaltningen. 

Vilda västern – den riktiga – utmärktes av att lagens väktare hade begränsat inflytande, och att var och en redde sig själv efter förmåga. Det ledde till utbredd laglöshet och att människor förlitade sig på sitt våldskapital för att lösa konflikter. Ännu i dag bär arbetsmarknaden i begreppets ursprungsland USA på en hel del arvegods från den här tiden. Där anlitas särskilda konsulter för att jaga ut anställda som försöker organisera sig fackligt. I andra länder, till exempel i Sydamerika, går man längre och låter helt enkelt mörda fackligt aktiva.

Förespråkarna av Vilda västern brukar framhålla att en del av de arbetsgivare som nu slåss för att slippa kollektivavtal erbjuder sina anställda förmåner som är bättre än kollektivavtalet. Men kollektivavtal hindrar inte en arbetsgivare från att erbjuda lönehöjningar, gratis frukostar, vinstbonusar eller vad det nu är man vill åt. Däremot finns det i kollektivavtalet en maktdelning som gör att en arbetsgivare inte över en natt kan dra in förmånerna på eget bevåg. Med kollektivavtal slipper arbetstagarna risken att stå med lång näsa den dagen arbetsgivaren anser att den starkes rätt ska gå före allt annat.

Tesla framhåller gärna att företaget är en del av omställningen för hållbar transport. Men striden handlar inte om huruvida produkten Tesla är bra eller inte. Den handlar inte om bilar överhuvudtaget. Hållbarhet, däremot, har även en social dimension, och där står sig företaget Tesla slätt när de anställda förnekas tryggheten och inflytandet som kollektivavtalet ger.

Om jag ska ge uttryck för någon självkritik skulle det vara att vi inom fackföreningsrörelsen inte förmått att föra vidare den fackliga visionen om den svenska modellen och inte lyckats förklara varför det inte räcker att en vd säger att de anställda ska få mer än vad kollektivavtalet ger.

Med en ökad förståelse för hur den svenska arbetsmarknaden fungerar skulle det bli svårare för företag av Teslas och Klarnas typ att argumentera emot kollektivavtal. Det handlar om makt – men inte primärt om fackens makt, som en del tycks mena, utan om de anställdas möjlighet att få inflytande över sin situation, sina villkor och sina liv.

Jag vill också rikta en stillsam undran till företrädarna för Svenskt Näringsliv och Almega som nu klagar över fackens motåtgärder: Tycker ni det är ok att det kommer frifräsande internationella techbolag till Sverige och ställer sig utanför vår arbetsmarknadsmodell? Gynnar det verkligen era medlemmar, som genom kollektivavtal skapat trygghet och stabila produktionsförutsättningar i Sverige? Varför står ni inte upp och protesterar, ni med?

Nej, det svenska systemet är så långt från Vilda västern man kan komma. Men det bygger på att det inte kommer in en enskild cowboy och försöker sätta egna regler. Det skulle i längden köra sönder systemet och skapa kaos och just Vilda västern.

Vi behöver försvara modellen med alla tillgängliga medel, både fack och arbetsgivare. Det är därför vi nu ställer oss bakom IF Metalls konfliktåtgärder och sätter Tesla i blockad.

Britta Lejon, förbundsordförande för Fackförbundet ST

Artikeln publicerades först på publikt.se. 

Stora företag som Klarna och Tesla utmanar nu kollektivavtalsmodellen och hävdar att det inte finns någon anledning för arbetstagare att förlita sig på kollektivt avtalade lösningar mellan fack och arbetsgivarorganisationer. Fackens motåtgärder beskylls för att vara uttryck för ett pampvälde och hota den fria företagsamhetens framtid. Svenskt Näringsliv och Almega tycker att rätten att ta till sympatiåtgärder ska begränsas och krönikören Gunther Mårder skriver i Dagens Industri att våra blockader och strejker skapar ett Vilda västern på arbetsmarknaden.

Men argumentationen är bedräglig. Det är ju just Vilda västern vi inom facken vill undvika.

Den svenska modellen har en utmärkt meritförteckning när det gäller att skapa fred på arbetsmarknaden och samtidigt ge möjlighet till anpassning av villkor i olika branscher och företag utan inblandning av en stelbent lagstiftare. Inom ramen för denna modell har de anställda i Sverige genom att bilda starka fackförbund och samarbeta med arbetsgivarorganisationerna hittat ett system för att balansera makten mellan dem som köper och säljer arbetskraft. Arbetsgivare som accepterar systemet får i gengäld stabila förutsättningar och förutsägbarhet i produktionen. Och det ger de anställda medbestämmande, trygghet att planera sina liv och rimliga pensioner, för att ta några exempel.

Modellen fungerar i såväl privat som offentlig sektor, genom att ansvaret för att utveckla spelreglerna på arbetsmarknaden har lagts på parterna att komma överens om. Utan överenskommelse mellan parterna finns väldigt lite lagstiftning att falla tillbaka på, inga minimilöner, bristfälliga pensions- och omställningslösningar. Kort sagt – utan avtal hotar ett arbetsmarknadens Vilda västern för arbetstagare såväl inom industrin som i välfärdssektorn och den statliga förvaltningen. 

Vilda västern – den riktiga – utmärktes av att lagens väktare hade begränsat inflytande, och att var och en redde sig själv efter förmåga. Det ledde till utbredd laglöshet och att människor förlitade sig på sitt våldskapital för att lösa konflikter. Ännu i dag bär arbetsmarknaden i begreppets ursprungsland USA på en hel del arvegods från den här tiden. Där anlitas särskilda konsulter för att jaga ut anställda som försöker organisera sig fackligt. I andra länder, till exempel i Sydamerika, går man längre och låter helt enkelt mörda fackligt aktiva.

Förespråkarna av Vilda västern brukar framhålla att en del av de arbetsgivare som nu slåss för att slippa kollektivavtal erbjuder sina anställda förmåner som är bättre än kollektivavtalet. Men kollektivavtal hindrar inte en arbetsgivare från att erbjuda lönehöjningar, gratis frukostar, vinstbonusar eller vad det nu är man vill åt. Däremot finns det i kollektivavtalet en maktdelning som gör att en arbetsgivare inte över en natt kan dra in förmånerna på eget bevåg. Med kollektivavtal slipper arbetstagarna risken att stå med lång näsa den dagen arbetsgivaren anser att den starkes rätt ska gå före allt annat.

Tesla framhåller gärna att företaget är en del av omställningen för hållbar transport. Men striden handlar inte om huruvida produkten Tesla är bra eller inte. Den handlar inte om bilar överhuvudtaget. Hållbarhet, däremot, har även en social dimension, och där står sig företaget Tesla slätt när de anställda förnekas tryggheten och inflytandet som kollektivavtalet ger.

Om jag ska ge uttryck för någon självkritik skulle det vara att vi inom fackföreningsrörelsen inte förmått att föra vidare den fackliga visionen om den svenska modellen och inte lyckats förklara varför det inte räcker att en vd säger att de anställda ska få mer än vad kollektivavtalet ger.

Med en ökad förståelse för hur den svenska arbetsmarknaden fungerar skulle det bli svårare för företag av Teslas och Klarnas typ att argumentera emot kollektivavtal. Det handlar om makt – men inte primärt om fackens makt, som en del tycks mena, utan om de anställdas möjlighet att få inflytande över sin situation, sina villkor och sina liv.

Jag vill också rikta en stillsam undran till företrädarna för Svenskt Näringsliv och Almega som nu klagar över fackens motåtgärder: Tycker ni det är ok att det kommer frifräsande internationella techbolag till Sverige och ställer sig utanför vår arbetsmarknadsmodell? Gynnar det verkligen era medlemmar, som genom kollektivavtal skapat trygghet och stabila produktionsförutsättningar i Sverige? Varför står ni inte upp och protesterar, ni med?

Nej, det svenska systemet är så långt från Vilda västern man kan komma. Men det bygger på att det inte kommer in en enskild cowboy och försöker sätta egna regler. Det skulle i längden köra sönder systemet och skapa kaos och just Vilda västern.

Vi behöver försvara modellen med alla tillgängliga medel, både fack och arbetsgivare. Det är därför vi nu ställer oss bakom IF Metalls konfliktåtgärder och sätter Tesla i blockad.

Britta Lejon, förbundsordförande för Fackförbundet ST

Artikeln publicerades först på publikt.se.