Nej till sänkt straffbarhetsålder
Publicerad: 2025-05-14
Pressmeddelande Förslaget om att sänka straffbarhetsåldern till 14 år riskerar att skada barns utveckling och öka stigmatiseringen. Fackförbundet ST säger nej till utredningens förslag och varnar för att detta kan leda till att barn hamnar ännu längre bort från samhället och att deras rehabilitering försvåras.
Huvudargument för att sänka straffbarhetsåldern i utredningen Straffbarhetsåldern SOU 25:11 är att det straffrättsliga systemets långsiktiga legitimitet annars riskerar att äventyras. Utredningen hävdar också att samhällsskyddet ökar genom inkapacitering, det vill säga att unga lagöverträdare låses in och därmed inte kan göra brott.
– Vi ser inte att en sänkning av straffbarhetsåldern kommer att få någon effekt på brottsligheten eller tryggheten. I stället finns en risk att dessa barn hamnar ännu längre bort från samhället. Rättssystemet måste utformas med särskild hänsyn till barns sårbarhet, utvecklingsnivå och behov av rehabilitering snarare än hårdare straff, säger Britta Lejon, förbundsordförande för Fackförbundet ST.
I sitt remissvar till regeringen lyfter Fackförbundet ST att rättssystemets legitimitet istället äventyras och riskerar att undergrävas om samhället inte lyckas lagföra och stoppa de aktörer som organiserar och använder barn i kriminella syften. Så länge man inte lyckas slå mot de strukturer som upprätthåller denna brottslighet kommer andra barn snabbt att ersätta den frihetsberövades plats likt ett självförsörjande ekosystem.
– Med vår erfarenhet från bland annat ungdomsbrottslighet inom SiS vet vi att många av de barn som begår grova brott ofta har neuropsykiatriska funktionsvariationer eller intellektuella funktionsnedsättningar. Dessa barn är särskilt sårbara och lättpåverkade vilket gör att de har svårt att säga nej och att fullt ut förstå konsekvenserna av sina handlingar, säger Britta Lejon.
Fackförbundet ST avvisar också förslaget om att ta bort straffmaximum för barn som begår allvarliga brott och varnar för att en sådan åtgärd kan urholka principen om barnets bästa. Barns bästa måste alltid stå i centrum och att öka repressiva åtgärder riskerar att få motsatt effekt. Det är av största vikt att samhällets olika aktörer istället samverkar och arbetar förebyggande. Det är mer effektivt än att i efterhand utdöma straff som dessutom riskerar att förstärka utanförskapet och stigmatiseringen.
