Publicerad: 2021-05-24
Blogg Ett längre arbetsliv för de som kan och vill. Det är önskvärt då allt färre ska ta hand om allt fler. Att vi ska hålla länge förutsätter då att vi har anställningstrygghet. Men den bilden delas inte av alla.
Sverige står inför stora arbetsmarknadspolitiska utmaningar framöver. Vi lever allt längre och den demografiska utvecklingen präglas av en växande andel yngre och äldre. Allt färre ska försörja och ta hand om allt fler. En av dessa arbetsmarknadspolitiska utmaningar är därför att försöka åstadkomma ett längre arbetsliv för de som kan och vill. Detta ligger alltså i såväl den enskilde individens som allas vårt intresse. Så många som möjligt behöver få plats på arbetsmarknaden.
Men det finns några hinder på vägen. Ett sådant är åldersdiskriminering. Den kan visa sig på arbetsplatsen, till exempel när det handlar om möjligheter till kompetensutveckling. Men den kan också komma till uttryck i samband med rekryteringsprocesser där det enligt Arbetsförmedlingen finns tecken på sådan diskriminering redan så tidigt som vid 40-årsåldern.
Seniorers kompetens behöver verkligen tas tillvara. Men som vi sett gör åldersdiskriminering, bland annat vid rekryteringar det svårt. Det är positivt att den totala arbetslösheten minskar men gruppen arbetslösa består i allt högre utsträckning av personer som är långtidsarbetslösa. Dessa blir allt fler. Och bland de långtidsarbetslösa är det 55-64-åringarna som ökat mest. En utveckling som alltså i allra högsta grad aktualiserar behovet av att komma tillrätta med diskrimineringen av äldre.
För att få till stånd ett längre arbetsliv för de som kan och vill behöver vi alltså arbeta för att undanröja sådana hinder som står i vägen och försvårar en sådan utveckling. Inte tillföra nya.
Då väljer ordföranden för Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) att i en uppmärksammad video avfärda lagen om anställningsskydd med motiveringen att lagen bara innebär att ”Britt-Marie, 45 som suttit kvar i fikarummet i flera år”, tar jobben från de unga som vill komma ut i arbetslivet. Även om videon var ämnad att vara kaxigt provokativ, och att CUF i efterhand har nyanserat sin syn på LAS, avslöjar videon likafullt en häpnadsväckande bristande insikt i förhållanden på arbetsplatserna och förståelse för de utmaningar på arbetsmarknaden som vi står inför.
För att åstadkomma ett längre arbetsliv och att så många som möjligt får en plats på svensk arbetsmarknad ska anställningsskyddet istället utvecklas, inte avvecklas. Anställda ska känna sig trygga på sina jobb och inte riskera att bli uppsagda av godtyckliga skäl.
Fackförbundet ST menar att en god arbetsmiljö genom hela livet är grundläggande för ett längre arbetsliv. Arbetsmiljön måste fortsätta förbättras då en generellt förbättrad arbetsmiljö på arbetsmarknaden har varit en bidragande orsak till att utträdesåldern från arbetsmarknaden höjts. Varje ansträngning att verka för en fortsatt höjning av utträdesåldern från arbetsmarknaden måste ha en god arbetsmiljö och ett hållbart arbetsliv som huvudfokus.
Arbetsgivarens personalpolitik är i det här sammanhanget central; en bra arbetsmiljö främjar viljan och orken att stanna kvar i yrkeslivet. Här har staten en viktig uppgift. Det är centralt för statens trovärdighet att man som arbetsgivare är ett föredöme när det gäller att möjliggöra ett längre arbetsliv. Staten bör leda en sådan utveckling. Först och främst genom ett hållbart arbetsliv och en arbetsmiljö i världsklass.
Men staten har en resa att göra. Statlig sektor har den lägsta andelen 65–69-åringar jämfört med övriga sektorer. Ett längre arbetsliv för fler inom statlig sektor borde vara rimligt och möjligt att åstadkomma.
Att förlänga arbetslivet handlar dock inte bara om de som redan har en anställning. Även de som inte har ett arbete ska ha förutsättningar till detta. Som vi sett är seniorer den grupp som ökat mest bland de långtidsarbetslösa. Men arbetssökande seniorer som befinner sig långt från arbetsmarknaden får tyvärr inte det stöd de behöver. Och de minskade anslagen till arbetsmarknadsstöd har försvårat situationen.
Vi har alltså en situation på arbetsmarknaden med betydande inslag av hinder som försvårar en utveckling mot ett längre arbetsliv. Så istället för att vilja avskaffa anställningsskyddet för Britt-Marie och alla oss andra är CUF välkomna att tillsammans med Fackförbundet ST jobba för att undanröja dessa hinder. Så att vi kan möjliggöra ett längre arbetsliv för de som kan och vill. Där staten som arbetsgivare tar på sig ledartröjan.
Sverige behöver Britt-Marie. Hon sitter nämligen inte i fikarummet, utan hon går till jobbet varje dag och ser till att Sverige fungerar för alla. Faktum är att vi alla är Britt-Marie, 45. Vare sig du är Reka, 23. Gösta, 67. Eller någon annan.
Henrik Ludvigsson, utredare Fackförbundet ST
Publicerad: 2021-05-24
Blogg Ett längre arbetsliv för de som kan och vill. Det är önskvärt då allt färre ska ta hand om allt fler. Att vi ska hålla länge förutsätter då att vi har anställningstrygghet. Men den bilden delas inte av alla.
Sverige står inför stora arbetsmarknadspolitiska utmaningar framöver. Vi lever allt längre och den demografiska utvecklingen präglas av en växande andel yngre och äldre. Allt färre ska försörja och ta hand om allt fler. En av dessa arbetsmarknadspolitiska utmaningar är därför att försöka åstadkomma ett längre arbetsliv för de som kan och vill. Detta ligger alltså i såväl den enskilde individens som allas vårt intresse. Så många som möjligt behöver få plats på arbetsmarknaden.
Men det finns några hinder på vägen. Ett sådant är åldersdiskriminering. Den kan visa sig på arbetsplatsen, till exempel när det handlar om möjligheter till kompetensutveckling. Men den kan också komma till uttryck i samband med rekryteringsprocesser där det enligt Arbetsförmedlingen finns tecken på sådan diskriminering redan så tidigt som vid 40-årsåldern.
Seniorers kompetens behöver verkligen tas tillvara. Men som vi sett gör åldersdiskriminering, bland annat vid rekryteringar det svårt. Det är positivt att den totala arbetslösheten minskar men gruppen arbetslösa består i allt högre utsträckning av personer som är långtidsarbetslösa. Dessa blir allt fler. Och bland de långtidsarbetslösa är det 55-64-åringarna som ökat mest. En utveckling som alltså i allra högsta grad aktualiserar behovet av att komma tillrätta med diskrimineringen av äldre.
För att få till stånd ett längre arbetsliv för de som kan och vill behöver vi alltså arbeta för att undanröja sådana hinder som står i vägen och försvårar en sådan utveckling. Inte tillföra nya.
Då väljer ordföranden för Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) att i en uppmärksammad video avfärda lagen om anställningsskydd med motiveringen att lagen bara innebär att ”Britt-Marie, 45 som suttit kvar i fikarummet i flera år”, tar jobben från de unga som vill komma ut i arbetslivet. Även om videon var ämnad att vara kaxigt provokativ, och att CUF i efterhand har nyanserat sin syn på LAS, avslöjar videon likafullt en häpnadsväckande bristande insikt i förhållanden på arbetsplatserna och förståelse för de utmaningar på arbetsmarknaden som vi står inför.
För att åstadkomma ett längre arbetsliv och att så många som möjligt får en plats på svensk arbetsmarknad ska anställningsskyddet istället utvecklas, inte avvecklas. Anställda ska känna sig trygga på sina jobb och inte riskera att bli uppsagda av godtyckliga skäl.
Fackförbundet ST menar att en god arbetsmiljö genom hela livet är grundläggande för ett längre arbetsliv. Arbetsmiljön måste fortsätta förbättras då en generellt förbättrad arbetsmiljö på arbetsmarknaden har varit en bidragande orsak till att utträdesåldern från arbetsmarknaden höjts. Varje ansträngning att verka för en fortsatt höjning av utträdesåldern från arbetsmarknaden måste ha en god arbetsmiljö och ett hållbart arbetsliv som huvudfokus.
Arbetsgivarens personalpolitik är i det här sammanhanget central; en bra arbetsmiljö främjar viljan och orken att stanna kvar i yrkeslivet. Här har staten en viktig uppgift. Det är centralt för statens trovärdighet att man som arbetsgivare är ett föredöme när det gäller att möjliggöra ett längre arbetsliv. Staten bör leda en sådan utveckling. Först och främst genom ett hållbart arbetsliv och en arbetsmiljö i världsklass.
Men staten har en resa att göra. Statlig sektor har den lägsta andelen 65–69-åringar jämfört med övriga sektorer. Ett längre arbetsliv för fler inom statlig sektor borde vara rimligt och möjligt att åstadkomma.
Att förlänga arbetslivet handlar dock inte bara om de som redan har en anställning. Även de som inte har ett arbete ska ha förutsättningar till detta. Som vi sett är seniorer den grupp som ökat mest bland de långtidsarbetslösa. Men arbetssökande seniorer som befinner sig långt från arbetsmarknaden får tyvärr inte det stöd de behöver. Och de minskade anslagen till arbetsmarknadsstöd har försvårat situationen.
Vi har alltså en situation på arbetsmarknaden med betydande inslag av hinder som försvårar en utveckling mot ett längre arbetsliv. Så istället för att vilja avskaffa anställningsskyddet för Britt-Marie och alla oss andra är CUF välkomna att tillsammans med Fackförbundet ST jobba för att undanröja dessa hinder. Så att vi kan möjliggöra ett längre arbetsliv för de som kan och vill. Där staten som arbetsgivare tar på sig ledartröjan.
Sverige behöver Britt-Marie. Hon sitter nämligen inte i fikarummet, utan hon går till jobbet varje dag och ser till att Sverige fungerar för alla. Faktum är att vi alla är Britt-Marie, 45. Vare sig du är Reka, 23. Gösta, 67. Eller någon annan.
Henrik Ludvigsson, utredare Fackförbundet ST