Ett år har gått sedan pandemin slog till på allvar och som många gånger förr förstärker den nya krisen redan befintliga orättvisor. En grupp som drabbats hårt under året är kvinnor, inte minst i MENA-regionen (Mellanöstern och Nordafrika) där könsskillnaderna i arbetsliv och samhällsliv redan innan pandemin var mycket stora.

Mot bakgrund av det driver ST tillsammans med PSI (Public Services International) och lokala fackförbund ett utvecklingsprojekt för att stärka kvinnors rättigheter och inflytande i regionen. Projektet har lett till att fler kvinnor antagit ledarroller i sina förbund och att kartläggning av könsdiskriminerande lagar genomförts i flera länder. Nästa steg är att genom kampanjer för att väcka opinion och medvetenhet stor nog att förändra könsdiskriminerande lagar och strukturer.

Pandemin kom därför som en trippelt ovälkommen gäst. Först slog pandemin sönder länders ekonomier och hälsosystem. Därefter nyttjade flera korrupta ledare situationen till att förbjuda legitima folkliga protester genom allt hårdare restriktioner av människors friheter och rättigheter. Flera fackliga som protesterat har fängslats (läs mer om upprop för att släppa dem fria här). Men de yttersta konsekvenserna av tragedin finner vi i hemmen, inte minst i familjer där har mannen haft det enda avlönade jobbet. Arbetslösheten som följer i pandemins spår riskerar att omvandla frustration till aggression riktad även mot de närmaste.

I flera länder bekräftats nu vad många fruktat. Våldet mot kvinnor i hemmen har ökat under pandemin. Redan innan pandemin visste vi att en av tre kvinnor globalt sett drabbas av våld under sitt liv, det är med andra ord ett problem som förekommer i alla länder. Najwa Hanna, Subregional sekreterare i arabisktalande regionen vid PSI berättar att flera av fackföreningarna i samarbetsprojektet har kämpat för att väcka medvetenhet om problemet och finna nya lösningar. När polisstationer stängts ner och nödtelefonlinjer överbelastats har dessutom möjligheterna att slå larm försvårats. Därför har facken klivit in och krävt ett ökat stöd för de våldsutsatta kvinnorna. I Tunisien öppnade facket en egen stödtelefonlinje dit våldsutsatta kvinnor kunde höra av sig och efter påtryckningar mot staten inrättades fler stödboenden för drabbade kvinnor (läs vår broschyr om fackets starka kvinnor i Tunisen här).

Utöver att stötta våldsutsatta kvinnor fortsätter arbetet med att bygga förmåga att kampanja för jämställda livsvillkor. Ett viktigt steg för att lyckas trots pandemin har varit att utbilda kvinnor i digitala mötestekniker. 400 fackligt aktiva kvinnor har därför utbildats genom projektet och tack vare nya färdigheter har samarbetet mellan kvinnorna i regionen kunnat upprätthållas. Genom digitala konferenser har de kvinnliga ledarna kunnat utbyta erfarenheter och idéer om hur arbetet för att stärka arbetet för kvinnors rättigheter kunnat fortsätta trots pandemin.

Situationen är kärv, fysiska möten oftast omöjliga att genomföra men krisen och svaret från de fackligt aktiva kvinnorna har visat prov på hur facklig organisering kan ta nya former. De färdigheter som kvinnorna tillägnat sig under pandemin kommer att ha stor betydelse i det långsiktiga arbetet för att stärka fackliga rättigheter och kvinnors rättigheter.

Magnus Runsten, internationell handläggare på Fackförbundet ST

Ett år har gått sedan pandemin slog till på allvar och som många gånger förr förstärker den nya krisen redan befintliga orättvisor. En grupp som drabbats hårt under året är kvinnor, inte minst i MENA-regionen (Mellanöstern och Nordafrika) där könsskillnaderna i arbetsliv och samhällsliv redan innan pandemin var mycket stora.

Mot bakgrund av det driver ST tillsammans med PSI (Public Services International) och lokala fackförbund ett utvecklingsprojekt för att stärka kvinnors rättigheter och inflytande i regionen. Projektet har lett till att fler kvinnor antagit ledarroller i sina förbund och att kartläggning av könsdiskriminerande lagar genomförts i flera länder. Nästa steg är att genom kampanjer för att väcka opinion och medvetenhet stor nog att förändra könsdiskriminerande lagar och strukturer.

Pandemin kom därför som en trippelt ovälkommen gäst. Först slog pandemin sönder länders ekonomier och hälsosystem. Därefter nyttjade flera korrupta ledare situationen till att förbjuda legitima folkliga protester genom allt hårdare restriktioner av människors friheter och rättigheter. Flera fackliga som protesterat har fängslats (läs mer om upprop för att släppa dem fria här). Men de yttersta konsekvenserna av tragedin finner vi i hemmen, inte minst i familjer där har mannen haft det enda avlönade jobbet. Arbetslösheten som följer i pandemins spår riskerar att omvandla frustration till aggression riktad även mot de närmaste.

I flera länder bekräftats nu vad många fruktat. Våldet mot kvinnor i hemmen har ökat under pandemin. Redan innan pandemin visste vi att en av tre kvinnor globalt sett drabbas av våld under sitt liv, det är med andra ord ett problem som förekommer i alla länder. Najwa Hanna, Subregional sekreterare i arabisktalande regionen vid PSI berättar att flera av fackföreningarna i samarbetsprojektet har kämpat för att väcka medvetenhet om problemet och finna nya lösningar. När polisstationer stängts ner och nödtelefonlinjer överbelastats har dessutom möjligheterna att slå larm försvårats. Därför har facken klivit in och krävt ett ökat stöd för de våldsutsatta kvinnorna. I Tunisien öppnade facket en egen stödtelefonlinje dit våldsutsatta kvinnor kunde höra av sig och efter påtryckningar mot staten inrättades fler stödboenden för drabbade kvinnor (läs vår broschyr om fackets starka kvinnor i Tunisen här).

Utöver att stötta våldsutsatta kvinnor fortsätter arbetet med att bygga förmåga att kampanja för jämställda livsvillkor. Ett viktigt steg för att lyckas trots pandemin har varit att utbilda kvinnor i digitala mötestekniker. 400 fackligt aktiva kvinnor har därför utbildats genom projektet och tack vare nya färdigheter har samarbetet mellan kvinnorna i regionen kunnat upprätthållas. Genom digitala konferenser har de kvinnliga ledarna kunnat utbyta erfarenheter och idéer om hur arbetet för att stärka arbetet för kvinnors rättigheter kunnat fortsätta trots pandemin.

Situationen är kärv, fysiska möten oftast omöjliga att genomföra men krisen och svaret från de fackligt aktiva kvinnorna har visat prov på hur facklig organisering kan ta nya former. De färdigheter som kvinnorna tillägnat sig under pandemin kommer att ha stor betydelse i det långsiktiga arbetet för att stärka fackliga rättigheter och kvinnors rättigheter.

Magnus Runsten, internationell handläggare på Fackförbundet ST