Publicerad: 2021-10-18
Blogg Långtidsarbetslösheten väntar på åtgärder och Arbetsförmedlingens fortsatta verksamhet är oklar. Men än så länge förmår inte regeringen ge några tydliga besked om arbetsmarknadspolitikens utformning.
Situationen på arbetsmarknaden är i det närmaste akut. Förvisso minskar arbetslösheten något men gruppen arbetslösa består i allt större utsträckning av personer som är långtidsarbetslösa. Långtidsarbetslösheten har vuxit dramatiskt och är på historiskt höga nivåer. Den så kallade tudelningen på arbetsmarknaden är numera ett faktum.
Detta sammanfaller med en pågående reformering av arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen där privata aktörer istället för myndigheten levererar matchningstjänster. Matchningstjänster som inte omfattar de som är i störst behov av arbetsmarknadspolitiska insatser – de som befinner sig längst från arbetsmarknaden.
Men beskeden om hur reformeringen mer precist ska utformas har regeringen ännu inte lämnat. Förväntningarna var därför höga på departementsskrivelsen Vissa lagförslag med anledning av en reformerad arbetsmarknadspolitisk verksamhet. Där det var meningen att regeringen skulle ge svar på arbetsmarknadspolitikens framtida utformning.
Men dessvärre lyser svaren med sin frånvaro. De enda skarpa förslagen handlar om informationsutbyte mellan Arbetsförmedlingen och berörda privata aktörer. Ett informationsutbyte av de arbetslösas personuppgifter. Som kan vara av mer eller mindre känslig natur.
Spridningen av personuppgifter kommer att öka vilket minskar de arbetslösas integritet. De har dessutom inte full kontroll över var personuppgifterna kan hamna. Detta då Arbetsförmedlingen kan anvisa den enskilde till en privat aktör den inte valt. Om ett starkare integritetsskydd, som föreslås i departementsskrivelsen, innebär en kompensation fullt ut för en ökad spridning av personuppgifter är svårt att avgöra.
I övrigt innehåller inte regeringens skrivelse några närmare besked om den så viktiga arbetsmarknadspolitiken och utformningen av den. Det finns endast en övergripande beskrivning av hur verksamheten är tänkt att se ut. Arbetet med utformningen pågår fortfarande.
Dock beskrivs en ny arbetsmarknadspolitisk insats; förmedlingsinsatser. Vidare verkar regeringen slå igen dörren för de kommuner som är intresserade av att vara utförare av arbetsmarknadspolitiska insatser åt Arbetsförmedlingen i konkurrens med privata aktörer.
Men det framgår inte hur dessa förmedlingsinsatser förhåller sig till de matchningstjänster som nu rullas ut över landet. Om de längst bort från arbetsmarknaden inte heller ska erbjudas förmedlingsinsatser, är frågan vilken funktion dessa insatser egentligen ska fylla.
Samtidigt som regeringen inte verkar vilja se kommunerna utföra just sådana insatser de skulle få ersättning för, är regeringen tydlig med kommunernas stora betydelse för arbetsmarknadspolitiken. Regeringen verkar räkna med att kommunerna kan intensifiera sina insatser på ett område där ansvaret de facto ligger på den nationella nivån.
Det är då Arbetsförmedlingen i egen regi som ska täcka upp för de privata aktörerna i de områden i landet där dessa inte bedömer det nog lönsamt att etablera någon verksamhet. Men regeringen tycks tro att detta är något övergående, ett otillräckligt likvärdigt marknadsutbud över hela landet kommer bara vara av tillfällig karaktär. Arbetsförmedlingen ska endast säkra utbudet av matchningstjänster under en tydligt avgränsad övergångsperiod. Hur medborgarna på dessa kartans vita fläckar i ett senare skede ska få arbetsmarknadsstöd av privata aktörer är skrivet i stjärnorna. Det ställs i matchningstjänsterna inget krav på de fristående aktörerna att de ska vara lokalt närvarande i hela landet.
Detta är något av det Fackförbundet ST särskilt betonar i vårt remissvar på departementsskrivelsen till regeringen. En skrivelse om en reformering med outsourcing som, trots utvärderingar av arbetsförmedlingstjänster som snarare visar att offentliga utförare generellt är effektivare än privata, ska fortsätta.
Medan arbetet med hur arbetsmarknadspolitiken ska utformas pågår ökar antalet och andelen långtidsarbetslösa och tudelningen på arbetsmarknaden cementeras. Arbetsförmedlingens anställda, med gedigen erfarenhet av och hög kompetens inom arbetsmarknadsstöd, får fortsätta sväva i ovisshet om myndighetens framtida verksamhet.
Henrik Ludvigsson, utredare på Fackförbundet ST
Publicerad: 2021-10-18
Blogg Långtidsarbetslösheten väntar på åtgärder och Arbetsförmedlingens fortsatta verksamhet är oklar. Men än så länge förmår inte regeringen ge några tydliga besked om arbetsmarknadspolitikens utformning.
Situationen på arbetsmarknaden är i det närmaste akut. Förvisso minskar arbetslösheten något men gruppen arbetslösa består i allt större utsträckning av personer som är långtidsarbetslösa. Långtidsarbetslösheten har vuxit dramatiskt och är på historiskt höga nivåer. Den så kallade tudelningen på arbetsmarknaden är numera ett faktum.
Detta sammanfaller med en pågående reformering av arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen där privata aktörer istället för myndigheten levererar matchningstjänster. Matchningstjänster som inte omfattar de som är i störst behov av arbetsmarknadspolitiska insatser – de som befinner sig längst från arbetsmarknaden.
Men beskeden om hur reformeringen mer precist ska utformas har regeringen ännu inte lämnat. Förväntningarna var därför höga på departementsskrivelsen Vissa lagförslag med anledning av en reformerad arbetsmarknadspolitisk verksamhet. Där det var meningen att regeringen skulle ge svar på arbetsmarknadspolitikens framtida utformning.
Men dessvärre lyser svaren med sin frånvaro. De enda skarpa förslagen handlar om informationsutbyte mellan Arbetsförmedlingen och berörda privata aktörer. Ett informationsutbyte av de arbetslösas personuppgifter. Som kan vara av mer eller mindre känslig natur.
Spridningen av personuppgifter kommer att öka vilket minskar de arbetslösas integritet. De har dessutom inte full kontroll över var personuppgifterna kan hamna. Detta då Arbetsförmedlingen kan anvisa den enskilde till en privat aktör den inte valt. Om ett starkare integritetsskydd, som föreslås i departementsskrivelsen, innebär en kompensation fullt ut för en ökad spridning av personuppgifter är svårt att avgöra.
I övrigt innehåller inte regeringens skrivelse några närmare besked om den så viktiga arbetsmarknadspolitiken och utformningen av den. Det finns endast en övergripande beskrivning av hur verksamheten är tänkt att se ut. Arbetet med utformningen pågår fortfarande.
Dock beskrivs en ny arbetsmarknadspolitisk insats; förmedlingsinsatser. Vidare verkar regeringen slå igen dörren för de kommuner som är intresserade av att vara utförare av arbetsmarknadspolitiska insatser åt Arbetsförmedlingen i konkurrens med privata aktörer.
Men det framgår inte hur dessa förmedlingsinsatser förhåller sig till de matchningstjänster som nu rullas ut över landet. Om de längst bort från arbetsmarknaden inte heller ska erbjudas förmedlingsinsatser, är frågan vilken funktion dessa insatser egentligen ska fylla.
Samtidigt som regeringen inte verkar vilja se kommunerna utföra just sådana insatser de skulle få ersättning för, är regeringen tydlig med kommunernas stora betydelse för arbetsmarknadspolitiken. Regeringen verkar räkna med att kommunerna kan intensifiera sina insatser på ett område där ansvaret de facto ligger på den nationella nivån.
Det är då Arbetsförmedlingen i egen regi som ska täcka upp för de privata aktörerna i de områden i landet där dessa inte bedömer det nog lönsamt att etablera någon verksamhet. Men regeringen tycks tro att detta är något övergående, ett otillräckligt likvärdigt marknadsutbud över hela landet kommer bara vara av tillfällig karaktär. Arbetsförmedlingen ska endast säkra utbudet av matchningstjänster under en tydligt avgränsad övergångsperiod. Hur medborgarna på dessa kartans vita fläckar i ett senare skede ska få arbetsmarknadsstöd av privata aktörer är skrivet i stjärnorna. Det ställs i matchningstjänsterna inget krav på de fristående aktörerna att de ska vara lokalt närvarande i hela landet.
Detta är något av det Fackförbundet ST särskilt betonar i vårt remissvar på departementsskrivelsen till regeringen. En skrivelse om en reformering med outsourcing som, trots utvärderingar av arbetsförmedlingstjänster som snarare visar att offentliga utförare generellt är effektivare än privata, ska fortsätta.
Medan arbetet med hur arbetsmarknadspolitiken ska utformas pågår ökar antalet och andelen långtidsarbetslösa och tudelningen på arbetsmarknaden cementeras. Arbetsförmedlingens anställda, med gedigen erfarenhet av och hög kompetens inom arbetsmarknadsstöd, får fortsätta sväva i ovisshet om myndighetens framtida verksamhet.
Henrik Ludvigsson, utredare på Fackförbundet ST