Det tog mig drygt trettio år innan jag som skyddsombud fick möjlighet att medverka vid ett skyddsstopp. Fast då endast i en rådgivande roll som ombudsman. Stoppet läggs rent faktiskt av modiga och kunniga skyddsombud på arbetsplatsen.

Ett skyddsstopp är den möjlighet som återfinns i Arbetsmiljölagen där arbetstagarna konkret övertar arbetsgivarens arbetsledningsrätt. I det aktuella fallet, som rör ensamarbete, är det dessutom så att ett stopp ska göras i förväg.

Trots detta kan jag inte låta bli att känna mig lite bekymrad inför framtiden. Eftersom hela bakgrunden till skyddsstoppet vilar på ett politiskt beslut i Region Stockholms trafikförvaltning. Man har velat pruta på notan för pendeltågstrafiken. Med förevändningen att kameror för övervakning vid av- och påstigning gör tågvärdarna överflödiga. Pendeltågen kan köras med enbart lokföraren ombord, tänker Region Stockholm.

Det man inte tar höjd för då är lokförarens arbetsmiljö vid en allvarlig händelse. Faktum kvarstår, Region Stockholms trafikförvaltning tar inte höjd för några som helst arbetsmiljökonsekvenser i sitt beslut, även då det innebär en enorm påverkan att införa ensamarbete. Någon riskbedömning utifrån arbetsmiljökonsekvenserna har trafikförvaltningen inte gjort, trots påpekanden från oppositionen, och trots att Arbetsmiljölagen säger att den som fattar beslut i fråga som rör arbetsmiljö ska riskbedöma detta före beslut.

Nu har frågan fastnat, och hanteras mellan utförande tågbolag, MTR, och berörda skyddsorganisationer.

Men vad händer i framtiden? Vad händer i framtiden om en beställare av pendeltågstrafik, var som helst i landet, bestämmer sig för att redan vid anbudsförfarandet att det nog blir billigare att göra ensambemanning till norm? Den som ska lägga ett anbud får ta med det i beräkningen.

Där uppdragsgivaren tycker att det är rimligt att en lokförare själv ska hantera allvarliga incidenter. Det kan handla om allt från en evakuering till att en människa blivit påkörd. Det blir ju billigast så.

Jag vet inte, men jag är rädd för att det kommer att ske.

Det jag däremot vet är att det inte är så enkelt att en uppdragsgivare bestämmer fullt ut hur ett arbete ska utföras. Arbetsmiljölagen sätter nämligen en nedre gräns som säger att ohälsa och olyckor ska förebyggas. Och när det kommer till just ensamarbete så finns det ganska mycket att ta fasta på i lagens förarbeten. Detta kopplat till att arbetsgivarbegreppet i Arbetsmiljölagen, och dess föreskrifter har en vid tolkning. Det är rent av så att i föreskrifterna om just ensamarbete så äger de tillämpning strikt mot arbetstagaren, arbetsgivaren definieras inte alls.

Som ombudsman i en fackförening som organiserar lokförare och andra som riskerar att få sin arbetsmiljö havererad av kostnadsjagande uppdragsgivare så ser jag en konfliktfylld framtid framför mig. Ett prutat anbud kommer att angripas med tvister och begäran om åtgärder för att i efterhand säkerställa arbetsmiljön för de som sätts att utföra arbetet. Och detta i processer där lagen tydligt anger att den som fattar beslut måste tänka på arbetsmiljön i förväg.

Just så som i fallet med Region Stockholm och pendeltågen.

Tomas Fröstberg, ombudsman Fackförbundet ST

Det tog mig drygt trettio år innan jag som skyddsombud fick möjlighet att medverka vid ett skyddsstopp. Fast då endast i en rådgivande roll som ombudsman. Stoppet läggs rent faktiskt av modiga och kunniga skyddsombud på arbetsplatsen.

Ett skyddsstopp är den möjlighet som återfinns i Arbetsmiljölagen där arbetstagarna konkret övertar arbetsgivarens arbetsledningsrätt. I det aktuella fallet, som rör ensamarbete, är det dessutom så att ett stopp ska göras i förväg.

Trots detta kan jag inte låta bli att känna mig lite bekymrad inför framtiden. Eftersom hela bakgrunden till skyddsstoppet vilar på ett politiskt beslut i Region Stockholms trafikförvaltning. Man har velat pruta på notan för pendeltågstrafiken. Med förevändningen att kameror för övervakning vid av- och påstigning gör tågvärdarna överflödiga. Pendeltågen kan köras med enbart lokföraren ombord, tänker Region Stockholm.

Det man inte tar höjd för då är lokförarens arbetsmiljö vid en allvarlig händelse. Faktum kvarstår, Region Stockholms trafikförvaltning tar inte höjd för några som helst arbetsmiljökonsekvenser i sitt beslut, även då det innebär en enorm påverkan att införa ensamarbete. Någon riskbedömning utifrån arbetsmiljökonsekvenserna har trafikförvaltningen inte gjort, trots påpekanden från oppositionen, och trots att Arbetsmiljölagen säger att den som fattar beslut i fråga som rör arbetsmiljö ska riskbedöma detta före beslut.

Nu har frågan fastnat, och hanteras mellan utförande tågbolag, MTR, och berörda skyddsorganisationer.

Men vad händer i framtiden? Vad händer i framtiden om en beställare av pendeltågstrafik, var som helst i landet, bestämmer sig för att redan vid anbudsförfarandet att det nog blir billigare att göra ensambemanning till norm? Den som ska lägga ett anbud får ta med det i beräkningen.

Där uppdragsgivaren tycker att det är rimligt att en lokförare själv ska hantera allvarliga incidenter. Det kan handla om allt från en evakuering till att en människa blivit påkörd. Det blir ju billigast så.

Jag vet inte, men jag är rädd för att det kommer att ske.

Det jag däremot vet är att det inte är så enkelt att en uppdragsgivare bestämmer fullt ut hur ett arbete ska utföras. Arbetsmiljölagen sätter nämligen en nedre gräns som säger att ohälsa och olyckor ska förebyggas. Och när det kommer till just ensamarbete så finns det ganska mycket att ta fasta på i lagens förarbeten. Detta kopplat till att arbetsgivarbegreppet i Arbetsmiljölagen, och dess föreskrifter har en vid tolkning. Det är rent av så att i föreskrifterna om just ensamarbete så äger de tillämpning strikt mot arbetstagaren, arbetsgivaren definieras inte alls.

Som ombudsman i en fackförening som organiserar lokförare och andra som riskerar att få sin arbetsmiljö havererad av kostnadsjagande uppdragsgivare så ser jag en konfliktfylld framtid framför mig. Ett prutat anbud kommer att angripas med tvister och begäran om åtgärder för att i efterhand säkerställa arbetsmiljön för de som sätts att utföra arbetet. Och detta i processer där lagen tydligt anger att den som fattar beslut måste tänka på arbetsmiljön i förväg.

Just så som i fallet med Region Stockholm och pendeltågen.

Tomas Fröstberg, ombudsman Fackförbundet ST