Försäkringskassan har som myndighet mer och mer kritiserats och de enskilda handläggarna och har i ökad utsträckning fått ta emot både hård kritik men även hot i olika form. Det kan vara hot om att den enskilde kommer att begå suicid eller på annat sätt skada sig själv eller anhöriga.

En annan form av hot är de som riktas direkt mot försäkringskassan som myndighet, där inga direkta handläggare pekas ut utan hotet är allmänt hållet mot hela myndigheten. I dessa fall finns det ingen enskild handläggare som pekas ut. Hotet kan bestå av man på något sätt ska skada försäkringskassan, dess personal eller lokaler.

Det kan också vara hot som riktas direkt till en namngiven eller på annat sätt specifikt utpekad person inom försäkringskassan eller dess anhöriga. Dessa hot påverkar starkt den enskilde anställde och anhöriga och bör tas på mycket stort allvar. Därmed inte sagt att övriga hot inte skall tas på allvar. Dock är det i denna form av hot en enskild person eller flera, som direkt pekas ut som målet för hotet.

Försäkringskassans agerande vid dessa hot är väl i stort sett ganska bra, man ger stöd i form av vad som kan behövas, väktare, taxi till arbetet, hotellboende mm.

MEN det som sedan tillkommer är eventuell polisanmälan och där förändras försäkringskassans agerande. Då är det den enskilde som ensam står som målsägande och ska driva en polisanmälan och allt vad detta kan innebära. Försäkringskassan som myndighet verkar inte ta sitt ansvar eller är det kanske så att man inte har möjlighet att ta ansvar. Det är i form av anställd tjänsteman på försäkringskassan den enskilde har blivit hotad och då anser jag att hela myndigheten är målsägande och skulle driva eventuell polisanmälan, delta i rättegång mm. Jag anser inte att den enskilde som redan är mycket hårt ansatt ska vara målsägande och själv står för polisanmälan. Risken finns och kanske till att man förlorar en eventuell rättegång och då får betala rättegångskostnader.

Försäkringskassan skulle som myndighet automatiskt inträda som målsägande eftersom den anställde hotats utifrån sin anställning på myndigheten. Pressen på den enskilde kan bli för stor och man väljer då att inte polisanmäla vilket då får ses som ett mycket stort misslyckande för rättsväsendet. Det kan uppfattas som att det är fritt fram att hota försäkringskassans personal ”det blir ändå ingen polisanmälan” och på så sätt försöka påverka eventuell beslut.

Som det är nu, att den enskilde anställde är målsägande, innebär detta att man ofta avstår från polisanmälan eftersom det blir för mycket besvär.

Jag anser att det måste till en förändring. Försäkringskassan som myndighet måste inträda som målsägande, annars riskerar vi att hot mot försäkringskassan kan löna sig.

Därför vill jag att ST ska arbeta för att få en ändring.

Försäkringskassan
VO Syd Skåne
Enheten för kontroll och återkrav

2011-03-11 Leif Nilsson

(Motion 1 till årsmötet 2011)

Styrelsens (lokal styrelse: webbredaktörens anmärkning) yttrande till årsmötet: Motionen är egentligen för sent inkommen, men det är en angelägen fråga och vi föreslår därför att den tas upp till behandling ändå.

Eftersom motionen har kommit in sent har vi inte haft möjlighet att utreda den närmare. Att det fungerar som motionären beskriver är en lagstiftningsfråga. Det är alltså inget som myndigheten själv kan ändra på.

Däremot kan myndigheten givetvis påverka hur, på vilket sätt och i vilken omfattning, man ger stöd till anställda i den här situationen. Om det finns brister i det avseendet, så bör de givetvis åtgärdas.

Vad gäller lagstiftningen, så har vi inte haft möjlighet att undersöka motiven för den nuvarande ordningen eller om motionärens förslag kan innebära några andra oönskade konsekvenser. Hur ska man t.ex. göra när en myndighet och en anställd har olika uppfattning om huruvida anmälan ska göras eller inte.

Styrelsen föreslår att årsmötet ger styrelsen i uppdrag att utreda frågan närmare och därefter ta ställning till motionärens förslag.

Årsmötet beslutade enligt styrelsens förslag

Styrelsens (lokal styrelse: webbredaktörens anmärkning)  yttrande och beslut efter utredning (2011-09-22—23): Vad vi kunnat få fram så är detta en lagstiftningsfråga. Det fungerar så här inte bara inom Försäkringskassan utan även inom andra myndigheter. En myndighet kan inte stå som målsägande, det måste vara en enskild person/tjänsteman.

Styrelsen har konsulterat personer med kompetens på området, som menar att det är en märklig ordning, som gäller f.n. och tycker att även myndigheten borde kunna stå som målsägande. Dock bör myndigheten inte driva processer mot berörda anställdas vilja.

Styrelsen instämmer i ovanstående och föreslår att avdelningen tar upp frågan med Försäkringskassans juridikstab för att de ska driva frågan gentemot lagstiftaren.

Styrelsen beslutar dessutom att överlämna motionen till ST för att förbundet ska arbeta för en ändring av lagstiftningen.

Yttrande: Förbundsstyrelsens åsikt i denna är fråga kristallklar. Nolltolerans ska gälla. Dagens situation är oacceptabel. Hur frågan om hot och våld på arbetsplatsen hanteras har stor betydelse för de anställdas trygghet och arbetsmiljön i övrigt. Det finns ytterligare en allvarlig aspekt av hot och våld och det är när det tillgrips för att påverka hur samhällsuppdrag genomförs, oavsett om det sker i myndighets- eller bolagsform.

ST har under årens lopp gjort ett flertal undersökningar av arbetsmiljön där det framgått tydligt att hot och våld förekommer. Vi har också funnit att det finns klara brister i hur arbetsgivare inom STs område genomför ett förebyggande arbete mot hot och våld. Dessutom finns det skillnader på vilket sätt arbetsgivaren ger stöd till de anställda som drabbats av hot och våld.

Nyligen fattade regeringen beslut om att ge Brottsförebyggande rådet i uppdrag att utveckla metoder för att genomföra periodiskt återkommande undersökningar om omfattningen och utvecklingen av hot och våld mot politiker. Förbundsstyrelsen anser att regeringen snarast ska formulera ett liknande uppdrag om metoder för periodiskt återkommande undersökningar av hot och våld mot anställda. Särskild uppmärksamhet behöver ägnas åt hot och våld som riktas mot statsanställda och anställda som arbetar på statens och medborgarnas uppdrag, det vill säga de som har att omsätta de politiska besluten till ”operativ” handling.

Men förbundsstyrelsens uppfattning är att olika undersökningar inte räcker. Vårt krav på nolltolerans innefattar också att vi på olika sätt ska driva frågan i den riktning som motionären menar. Vårt krav är att en enskild anställd inte både ska behöva bli utsatt för våld och dessutom självt behöva föra sin talan. Detta krav ska vi fortsätta att driva gentemot regering och riksdag. För en kort tid sedan hade vi tillfälle att föra fram detta till regeringen och det kommer vi att fortsätta med till det har skett en förändring. Vi kommer också att i lämpligt sammanhang ta upp frågan med vår motpart, arbetsgivaren.

Ett arbete pågår inom förbundet i denna fråga och förbundsstyrelsens ambition är att den ska lyftas fram vid kongressen i maj 2012.

Förbundsstyrelsen beslutar att bifalla motionen.