Vad är personliga skäl som kan leda till uppsägning?

Det är situationer då en enskild anställd inte har fullgjort sina förpliktelser mot arbetsgivaren – genom att ha misskött sitt jobb eller genom olämpligt beteende. Det kan bland annat handla om arbetsvägran, ogiltig frånvaro, hot eller illojal konkurrens. Vid allvarligare fall, exempelvis stöld från arbetsgivaren eller våld mot kollegor, kan det bli aktuellt med avsked. Då upphör anställningen omedelbart.

Sjukdom är i normalfallet inte ett sakligt skäl för uppsägning, eftersom arbetsgivaren har ett rehabiliteringsansvar. Men om detta ansvar har fullgjorts och personen varken kan återgå till sitt gamla arbete eller omplaceras kan det ändå bli aktuellt med uppsägning.

Inom staten kan även förlorad säkerhetsklassning utgöra skäl för uppsägning.

Hur ska en uppsägning av personliga skäl gå till?

En uppsägning får inte komma som en överraskning för en anställd. Arbetsgivaren ska först påpeka att ett visst beteende inte är acceptabelt. Om det inte leder till förändring kan arbetsgivaren ge en varning – med innebörden att personen riskerar sin anställning. På vissa arbetsplatser, exempelvis statliga myndigheter, kan arbetsgivaren också göra löneavdrag.

Om arbetstagaren, trots varningar, inte ändrar sitt beteende kan det bli aktuellt med uppsägning. Innan dess måste arbetsgivaren dock varsla den anställdas fack, som har rätt att begära överläggningar. Facket kan i dessa överläggningar ifrågasätta arbetsgivarens underlag. Ibland händer det då att varslet dras tillbaka eller att arbetstagaren ”köps ut” i en kompromiss. Det är dock alltid arbetsgivaren som tar det slutliga beslutet. Facket kan inte stoppa en, i vårt tycke, felaktig uppsägning.

När arbetsgivaren vill säga upp någon av personliga skäl ska beslutet inte grundas på händelser som ligger längre tillbaka i tiden än två månader – om de inte är del av ett pågående förlopp (exempelvis regelbundet sena ankomster sedan flera år).

Inom staten ska alla frågor om varningar, löneavdrag, avsked och uppsägning av personliga skäl gå genom en personalansvarsnämnd (PAN).

Uppsägningstid vid uppsägning av personliga skäl

Den som blir uppsagd av personliga skäl har normal uppsägningstid i enlighet med LAS. Eventuellt förlängd uppsägningstid genom kollektivavtal gäller inte i denna situation. Vid avsked finns ingen uppsägningstid, eftersom anställningen upphör omedelbart.

Omställning vid uppsägning av personliga skäl

Den som sägs upp av personliga skäl har inte rätt till det omställningsstöd som ibland regleras i kollektivavtal. Det enda undantaget är vid uppsägningar till följd av sjukdom (efter att arbetsgivarens rehabiliteringsansvar har uppfyllts). 

Ersättning vid uppsägning av personliga skäl

En person som blir arbetslös efter att ha blivit uppsagd av personliga skäl kan bli utan ersättning från a-kassan i 45 dagar – även om hen i övrigt har kvalificerat sig för ersättning. Det är nämligen huvudregeln om en anställd själv har orsakat sin arbetslöshet. Det påverkar i sin tur möjligheten att få kompletterande ersättning från eventuell inkomstförsäkring. 

Vad är personliga skäl som kan leda till uppsägning?

Det är situationer då en enskild anställd inte har fullgjort sina förpliktelser mot arbetsgivaren – genom att ha misskött sitt jobb eller genom olämpligt beteende. Det kan bland annat handla om arbetsvägran, ogiltig frånvaro, hot eller illojal konkurrens. Vid allvarligare fall, exempelvis stöld från arbetsgivaren eller våld mot kollegor, kan det bli aktuellt med avsked. Då upphör anställningen omedelbart.

Sjukdom är i normalfallet inte ett sakligt skäl för uppsägning, eftersom arbetsgivaren har ett rehabiliteringsansvar. Men om detta ansvar har fullgjorts och personen varken kan återgå till sitt gamla arbete eller omplaceras kan det ändå bli aktuellt med uppsägning.

Inom staten kan även förlorad säkerhetsklassning utgöra skäl för uppsägning.

Hur ska en uppsägning av personliga skäl gå till?

En uppsägning får inte komma som en överraskning för en anställd. Arbetsgivaren ska först påpeka att ett visst beteende inte är acceptabelt. Om det inte leder till förändring kan arbetsgivaren ge en varning – med innebörden att personen riskerar sin anställning. På vissa arbetsplatser, exempelvis statliga myndigheter, kan arbetsgivaren också göra löneavdrag.

Om arbetstagaren, trots varningar, inte ändrar sitt beteende kan det bli aktuellt med uppsägning. Innan dess måste arbetsgivaren dock varsla den anställdas fack, som har rätt att begära överläggningar. Facket kan i dessa överläggningar ifrågasätta arbetsgivarens underlag. Ibland händer det då att varslet dras tillbaka eller att arbetstagaren ”köps ut” i en kompromiss. Det är dock alltid arbetsgivaren som tar det slutliga beslutet. Facket kan inte stoppa en, i vårt tycke, felaktig uppsägning.

När arbetsgivaren vill säga upp någon av personliga skäl ska beslutet inte grundas på händelser som ligger längre tillbaka i tiden än två månader – om de inte är del av ett pågående förlopp (exempelvis regelbundet sena ankomster sedan flera år).

Inom staten ska alla frågor om varningar, löneavdrag, avsked och uppsägning av personliga skäl gå genom en personalansvarsnämnd (PAN).

Uppsägningstid vid uppsägning av personliga skäl

Den som blir uppsagd av personliga skäl har normal uppsägningstid i enlighet med LAS. Eventuellt förlängd uppsägningstid genom kollektivavtal gäller inte i denna situation. Vid avsked finns ingen uppsägningstid, eftersom anställningen upphör omedelbart.

Omställning vid uppsägning av personliga skäl

Den som sägs upp av personliga skäl har inte rätt till det omställningsstöd som ibland regleras i kollektivavtal. Det enda undantaget är vid uppsägningar till följd av sjukdom (efter att arbetsgivarens rehabiliteringsansvar har uppfyllts). 

Ersättning vid uppsägning av personliga skäl

En person som blir arbetslös efter att ha blivit uppsagd av personliga skäl kan bli utan ersättning från a-kassan i 45 dagar – även om hen i övrigt har kvalificerat sig för ersättning. Det är nämligen huvudregeln om en anställd själv har orsakat sin arbetslöshet. Det påverkar i sin tur möjligheten att få kompletterande ersättning från eventuell inkomstförsäkring.