Publicerad: 2023-12-04
En skyddskommitté är det högsta samverkansorganet för arbetsmiljöarbetet på en arbetsplats. Det är också där facket har störst möjlighet till direkt påverkan på arbetsmiljön. Här reder Fackförbundet ST ut vad en skyddskommitté är och hur den fungerar.
Enligt arbetsmiljölagen ska det finnas en skyddskommitté på alla arbetsplatser med minst 50 anställda – eller där arbetstagarna begär det.
Det finns inte några exakta regler för sammansättningen, annat än att den behöver vara ändamålsenlig och ska innehålla representanter från både arbetsgivaren och arbetstagarna. Skyddskommittéer kan med andra ord vara både små och stora. Behovet ska styra. Det finns inget egenvärde att ha en stor skyddskommitté, snarare kan det göra konsensusarbetet svårare (se nedan).
Minst en deltagare på arbetsgivarsidan ska ha beslutanderätt över frågorna som behandlas. Därför bör någon från högsta ledningen sitta med i skyddskommittén, exempelvis generaldirektör, rektor eller vd. Från arbetstagarsidan ska ett eller flera skyddsombud delta. Facket är vanligtvis också med. Om det finns flera fackförbund på arbetsplatsen brukar varje förbund ha varsin representant.
Arbetsmiljölagen fastslår vilka frågor en skyddskommitté ska hantera. Det handlar om företagshälsovård, handlingsplaner för arbetsmiljön, planering av vissa större förändringar, planering av användning av farliga ämnen, upplysning och utbildning rörande arbetsmiljön samt arbetsanpassning och rehabilitering på arbetsplatsen.
Det här innebär att ledamöterna i skyddskommittén har rätt till insyn i praktiskt taget all verksamhet på arbetsplatsen, eftersom arbetstagarnas representanter måste veta allt som arbetsgivaren vet. Det kan även handla om känsliga uppgifter. Därför har alla ledamöter en långtgående tystnadsplikt.
Principen för skyddskommittéers arbete är samverkan – med målet att nå konsensus. Beslut kan alltså endast fattas genom enighet. I det här sammanhanget är facket därmed inte en motpart, utan en medpart. I en skyddskommitté behöver alla vara pragmatiska. Det ligger i båda parters intresse att det blir bra lösningar för medarbetarna.
När skyddskommittén har enats i en fråga är det upp till arbetsgivarsidan att genomföra detta beslut, eftersom facket eller skyddsombuden inte kan fatta de nödvändiga arbetsledningsbesluten.
Tack och lov är det väldigt ovanligt, just eftersom båda parter tjänar på att komma överens. I princip händer dock ingenting vid oenighet, eftersom arbetsgivaren kan fatta ett eget beslut i den aktuella frågan. Men då blir det ett strikt arbetsgivarbeslut, vilket inte får samma legitimitet hos arbetstagare och förtroendevalda som ett samverkat beslut. Har parterna nått enighet i skyddskommittén råder istället en sorts fredsplikt (dock inte formaliserad på samma sätt som i kollektivavtal). På så sätt kan arbetsgivaren exempelvis undvika åtgärder från skyddsombuden och vinna arbetstagarnas förtroende.
Publicerad: 2023-12-04
En skyddskommitté är det högsta samverkansorganet för arbetsmiljöarbetet på en arbetsplats. Det är också där facket har störst möjlighet till direkt påverkan på arbetsmiljön. Här reder Fackförbundet ST ut vad en skyddskommitté är och hur den fungerar.
Enligt arbetsmiljölagen ska det finnas en skyddskommitté på alla arbetsplatser med minst 50 anställda – eller där arbetstagarna begär det.
Det finns inte några exakta regler för sammansättningen, annat än att den behöver vara ändamålsenlig och ska innehålla representanter från både arbetsgivaren och arbetstagarna. Skyddskommittéer kan med andra ord vara både små och stora. Behovet ska styra. Det finns inget egenvärde att ha en stor skyddskommitté, snarare kan det göra konsensusarbetet svårare (se nedan).
Minst en deltagare på arbetsgivarsidan ska ha beslutanderätt över frågorna som behandlas. Därför bör någon från högsta ledningen sitta med i skyddskommittén, exempelvis generaldirektör, rektor eller vd. Från arbetstagarsidan ska ett eller flera skyddsombud delta. Facket är vanligtvis också med. Om det finns flera fackförbund på arbetsplatsen brukar varje förbund ha varsin representant.
Arbetsmiljölagen fastslår vilka frågor en skyddskommitté ska hantera. Det handlar om företagshälsovård, handlingsplaner för arbetsmiljön, planering av vissa större förändringar, planering av användning av farliga ämnen, upplysning och utbildning rörande arbetsmiljön samt arbetsanpassning och rehabilitering på arbetsplatsen.
Det här innebär att ledamöterna i skyddskommittén har rätt till insyn i praktiskt taget all verksamhet på arbetsplatsen, eftersom arbetstagarnas representanter måste veta allt som arbetsgivaren vet. Det kan även handla om känsliga uppgifter. Därför har alla ledamöter en långtgående tystnadsplikt.
Principen för skyddskommittéers arbete är samverkan – med målet att nå konsensus. Beslut kan alltså endast fattas genom enighet. I det här sammanhanget är facket därmed inte en motpart, utan en medpart. I en skyddskommitté behöver alla vara pragmatiska. Det ligger i båda parters intresse att det blir bra lösningar för medarbetarna.
När skyddskommittén har enats i en fråga är det upp till arbetsgivarsidan att genomföra detta beslut, eftersom facket eller skyddsombuden inte kan fatta de nödvändiga arbetsledningsbesluten.
Tack och lov är det väldigt ovanligt, just eftersom båda parter tjänar på att komma överens. I princip händer dock ingenting vid oenighet, eftersom arbetsgivaren kan fatta ett eget beslut i den aktuella frågan. Men då blir det ett strikt arbetsgivarbeslut, vilket inte får samma legitimitet hos arbetstagare och förtroendevalda som ett samverkat beslut. Har parterna nått enighet i skyddskommittén råder istället en sorts fredsplikt (dock inte formaliserad på samma sätt som i kollektivavtal). På så sätt kan arbetsgivaren exempelvis undvika åtgärder från skyddsombuden och vinna arbetstagarnas förtroende.