Fyra frågor till rapportförfattarna Shervin Vahedi och Björn Hallberg:

Varför har ni valt att undersöka yttrandefriheten inom staten?

— Statligt anställda arbetar på medborgarnas uppdrag och det är viktigt att de har verktyg för att fullfölja sitt uppdrag. Yttrandefriheten gör det möjligt för statligt anställda att säga ifrån när de upplever att verksamheten brister. För statligt anställda är detta viktigt både för deras egen arbetsmiljö, men det utgör också en central del för att skydda vår demokrati.

Ju högre öppenhet och insyn inom staten desto bättre förutsättningar för att skapa förtroende bland medborgarna om hur vi tar hand om våra gemensamma resurser.

Senaste gången ST släppte en rapport om tystnadskultur var för sju år sedan. Då konstaterades det att statligt anställdas meddelarfrihet och yttrandefrihet i praktiken var begränsad. Vad ser ni har hänt sedan dess i er rapport?

— Vår undersökning bekräftar resultaten i den föregående rapporten om att det finns brister i öppenheten inom staten. Nu liksom då begränsas allt för många statligt anställdas möjlighet att framföra kritik. Dessutom förekommer repressalier för att tysta kritik fortfarande i stor utsträckning.

Detta visar att det inte är mycket som har hänt sedan sist och att myndigheterna inte tagit frågan på allvar. Det är hög tid för det nu! Vi måste förbättra de praktiska möjligheterna för att framföra kritik, visa att problemet finns i flera olika led och uppmärksamma att detta får praktiska konsekvenser för de anställda.

Läs mer: vad menas med tystnadskultur?

Rapporten baseras på resultat av svar från 1500 anställda inom staten. Ser ni något tydlig trend bland svaren , eller något särskilt som sticker ut? 

— Det finns flera intressanta resultat i rapporten. Det som däremot är anmärkningsvärt för oss är den höga andelen som svarar att de är oroade för få repressalier om de framför kritik om verksamheten arbetsplatsen. Detta trots att det finns ett repressalieförbud som ska ge ett långtgående skydd till statligt anställda gentemot arbetsgivaren.

Oron visar att en stark lagstiftning inte är tillräckligt för att statligt anställda. I stället handlar det om flera olika saker. Vi måste bland annat uppmärksamma kulturen på arbetsplatserna, förändra ledarskapet och se över hur styrningen av myndigheterna påverkar öppenheten.

Vi måste bland annat uppmärksamma kulturen på arbetsplatserna, förändra ledarskapet och se över hur styrningen av myndigheterna påverkar öppenheten.

Ett av förslagen på lösning i er rapport är att inrätta en ”Öppenhetsombudsman”. Vad innebär det?

— Öppenheten inom staten är en viktig fråga men idag finns det ingen som har ett övergripande ansvar att aktivt arbeta med och följa upp dessa frågor. Vi har redan idag långtgående lagstiftning som ska skydda statligt anställda och som numera kommer att kompletteras av EU:s visselblåsardirektiv.

Utifrån vår rapport ser vi att frågan är mer komplex och behöver hanteras utifrån flera olika perspektiv. Det är här vi tror att en Öppenhetsombudsman med övergripande ansvar för att bevaka, utveckla och främja yttrande- och tryckfrihetsfrågor kan göra skillnad.

Genom att arbeta systematiskt med dessa frågor tror vi att det går att stärka öppenheten inom staten på olika nivåer. Förslaget bör ses en investering som stärker vår demokrati och framför allt ökar medborgarnas förtroende till staten.

Fyra frågor till rapportförfattarna Shervin Vahedi och Björn Hallberg:

Varför har ni valt att undersöka yttrandefriheten inom staten?

— Statligt anställda arbetar på medborgarnas uppdrag och det är viktigt att de har verktyg för att fullfölja sitt uppdrag. Yttrandefriheten gör det möjligt för statligt anställda att säga ifrån när de upplever att verksamheten brister. För statligt anställda är detta viktigt både för deras egen arbetsmiljö, men det utgör också en central del för att skydda vår demokrati.

Ju högre öppenhet och insyn inom staten desto bättre förutsättningar för att skapa förtroende bland medborgarna om hur vi tar hand om våra gemensamma resurser.

Senaste gången ST släppte en rapport om tystnadskultur var för sju år sedan. Då konstaterades det att statligt anställdas meddelarfrihet och yttrandefrihet i praktiken var begränsad. Vad ser ni har hänt sedan dess i er rapport?

— Vår undersökning bekräftar resultaten i den föregående rapporten om att det finns brister i öppenheten inom staten. Nu liksom då begränsas allt för många statligt anställdas möjlighet att framföra kritik. Dessutom förekommer repressalier för att tysta kritik fortfarande i stor utsträckning.

Detta visar att det inte är mycket som har hänt sedan sist och att myndigheterna inte tagit frågan på allvar. Det är hög tid för det nu! Vi måste förbättra de praktiska möjligheterna för att framföra kritik, visa att problemet finns i flera olika led och uppmärksamma att detta får praktiska konsekvenser för de anställda.

Läs mer: vad menas med tystnadskultur?

Rapporten baseras på resultat av svar från 1500 anställda inom staten. Ser ni något tydlig trend bland svaren , eller något särskilt som sticker ut? 

— Det finns flera intressanta resultat i rapporten. Det som däremot är anmärkningsvärt för oss är den höga andelen som svarar att de är oroade för få repressalier om de framför kritik om verksamheten arbetsplatsen. Detta trots att det finns ett repressalieförbud som ska ge ett långtgående skydd till statligt anställda gentemot arbetsgivaren.

Oron visar att en stark lagstiftning inte är tillräckligt för att statligt anställda. I stället handlar det om flera olika saker. Vi måste bland annat uppmärksamma kulturen på arbetsplatserna, förändra ledarskapet och se över hur styrningen av myndigheterna påverkar öppenheten.

Vi måste bland annat uppmärksamma kulturen på arbetsplatserna, förändra ledarskapet och se över hur styrningen av myndigheterna påverkar öppenheten.

Ett av förslagen på lösning i er rapport är att inrätta en ”Öppenhetsombudsman”. Vad innebär det?

— Öppenheten inom staten är en viktig fråga men idag finns det ingen som har ett övergripande ansvar att aktivt arbeta med och följa upp dessa frågor. Vi har redan idag långtgående lagstiftning som ska skydda statligt anställda och som numera kommer att kompletteras av EU:s visselblåsardirektiv.

Utifrån vår rapport ser vi att frågan är mer komplex och behöver hanteras utifrån flera olika perspektiv. Det är här vi tror att en Öppenhetsombudsman med övergripande ansvar för att bevaka, utveckla och främja yttrande- och tryckfrihetsfrågor kan göra skillnad.

Genom att arbeta systematiskt med dessa frågor tror vi att det går att stärka öppenheten inom staten på olika nivåer. Förslaget bör ses en investering som stärker vår demokrati och framför allt ökar medborgarnas förtroende till staten.