Publicerad: 2025-09-29
Att arbeta för staten är inte detsamma som att arbeta i ett företag. Godtycke, vänskapskorruption och effektiviseringshets får aldrig prägla processen, skriver Fackförbundet ST.
Att arbeta inom staten är inte att arbeta för vilken arbetsgivare som helst. Det handlar om att jobba på medborgarnas uppdrag – att garantera dem sina rättigheter och den service som är demokratiskt beslutad och via skattsedeln betald för.
Den som jobbar inom staten är bärare av rättsstatens principer, och en garant för saklighet och opartiskhet. Den som rekryterar till staten har därför ett stort ansvar att se till att rätt personer anställs och av rätt anledning.
Alla som söker en statlig tjänst ska bedömas utifrån förtjänst och skicklighet, inte utifrån personliga preferenser eller bekantskaper. Det står fastslaget i flera lagar, liksom jävsreglerna som förbjuder den som är jävig att delta i handläggning eller beslut. Dessutom finns ett grundkrav på att lediga tjänster inom staten ska utlysas öppet, så att informationen når rätt kandidater och med tillräcklig tid för ansökningar.
Men det senaste året har skandalerna kring statens rekryteringsprocesser haglat tätt.
Som landshövding rekryterade Anna Kinberg Batra tre chefer med bristfällig annonsering, varav en bekant. Regeringskansliet har utlyst över 150 tjänster via en Ipad bakom låsta dörrar. På Statens fastighetsverk tillsattes en ny överdirektör innan tjänsten ens inrättats och utan annonsering.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB) nya överdirektör fick jobbet trots att dennes ansökan kom in nio månader för sent, och 56 andra personer ansökt i tid. Och listan fortsätter. JO och andra tillsynsorgan har haft fullt upp. Så här har det inte alltid varit.
Tidigare fanns strikta regler för hur statliga anställningar skulle genomföras. När de togs bort 1994 litade man på offentlighetsprincipen och regeringsformens krav på saklig grund för anställning som garant för rättssäkra rekryteringsprocesser.
Fram till 2016 var dessutom facken en självklar del av processen. Men sedan den skrivningen togs bort ur det statliga samverkansavtalet har utvecklingen befunnit sig i fritt fall. Det är tydligt att fackets roll behöver återinföras, därför driver Fackförbundet ST den frågan i de pågående avtalsförhandlingarna med Arbetsgivarverket.
När arbetsgivare gång på gång missköter sitt ansvar behövs en motvikt som värnar både demokratiska värdena och den enskilda kandidatens rätt till en rättvis bedömning.
Facken kan bevaka att urvalet sker på grundval av förtjänst och skicklighet, att kollektivavtal och diskrimineringslag följs och att rätt anställningsform används. Det minskar risken för nepotism och stärker förtroendet för processen.
Genom att återinföra fackligt inflytande kan staten bromsa den accelererande fartblindheten och säkerställa att rekryteringarna går rätt till, även när det sker på högsta nivå.
Att arbeta för staten är inte detsamma som att arbeta i ett företag. Att avlönas med skattemedel kräver att rekryteringar sker professionellt och rättssäkert. Godtycke, vänskapskorruption och effektiviseringshets får aldrig prägla processen.
I en värld där demokratin rustas ned i rasande fart är det viktigare än någonsin att värna förtroendet för statsförvaltningen. Det gör vi genom att återgå till en ordning där rekryteringar till staten är fria från skandaler och att facken ges en självklar plats i rekryteringsprocesserna.
Britta Lejon, förbundsordförande Fackförbundet ST
Åsa Erba Stenhammar, förhandlingschef Fackförbundet ST
Artikeln publicerades först på expressen.se.
Publicerad: 2025-09-29
Att arbeta för staten är inte detsamma som att arbeta i ett företag. Godtycke, vänskapskorruption och effektiviseringshets får aldrig prägla processen, skriver Fackförbundet ST.
Att arbeta inom staten är inte att arbeta för vilken arbetsgivare som helst. Det handlar om att jobba på medborgarnas uppdrag – att garantera dem sina rättigheter och den service som är demokratiskt beslutad och via skattsedeln betald för.
Den som jobbar inom staten är bärare av rättsstatens principer, och en garant för saklighet och opartiskhet. Den som rekryterar till staten har därför ett stort ansvar att se till att rätt personer anställs och av rätt anledning.
Alla som söker en statlig tjänst ska bedömas utifrån förtjänst och skicklighet, inte utifrån personliga preferenser eller bekantskaper. Det står fastslaget i flera lagar, liksom jävsreglerna som förbjuder den som är jävig att delta i handläggning eller beslut. Dessutom finns ett grundkrav på att lediga tjänster inom staten ska utlysas öppet, så att informationen når rätt kandidater och med tillräcklig tid för ansökningar.
Men det senaste året har skandalerna kring statens rekryteringsprocesser haglat tätt.
Som landshövding rekryterade Anna Kinberg Batra tre chefer med bristfällig annonsering, varav en bekant. Regeringskansliet har utlyst över 150 tjänster via en Ipad bakom låsta dörrar. På Statens fastighetsverk tillsattes en ny överdirektör innan tjänsten ens inrättats och utan annonsering.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB) nya överdirektör fick jobbet trots att dennes ansökan kom in nio månader för sent, och 56 andra personer ansökt i tid. Och listan fortsätter. JO och andra tillsynsorgan har haft fullt upp. Så här har det inte alltid varit.
Tidigare fanns strikta regler för hur statliga anställningar skulle genomföras. När de togs bort 1994 litade man på offentlighetsprincipen och regeringsformens krav på saklig grund för anställning som garant för rättssäkra rekryteringsprocesser.
Fram till 2016 var dessutom facken en självklar del av processen. Men sedan den skrivningen togs bort ur det statliga samverkansavtalet har utvecklingen befunnit sig i fritt fall. Det är tydligt att fackets roll behöver återinföras, därför driver Fackförbundet ST den frågan i de pågående avtalsförhandlingarna med Arbetsgivarverket.
När arbetsgivare gång på gång missköter sitt ansvar behövs en motvikt som värnar både demokratiska värdena och den enskilda kandidatens rätt till en rättvis bedömning.
Facken kan bevaka att urvalet sker på grundval av förtjänst och skicklighet, att kollektivavtal och diskrimineringslag följs och att rätt anställningsform används. Det minskar risken för nepotism och stärker förtroendet för processen.
Genom att återinföra fackligt inflytande kan staten bromsa den accelererande fartblindheten och säkerställa att rekryteringarna går rätt till, även när det sker på högsta nivå.
Att arbeta för staten är inte detsamma som att arbeta i ett företag. Att avlönas med skattemedel kräver att rekryteringar sker professionellt och rättssäkert. Godtycke, vänskapskorruption och effektiviseringshets får aldrig prägla processen.
I en värld där demokratin rustas ned i rasande fart är det viktigare än någonsin att värna förtroendet för statsförvaltningen. Det gör vi genom att återgå till en ordning där rekryteringar till staten är fria från skandaler och att facken ges en självklar plats i rekryteringsprocesserna.
Britta Lejon, förbundsordförande Fackförbundet ST
Åsa Erba Stenhammar, förhandlingschef Fackförbundet ST
Artikeln publicerades först på expressen.se.