Tidöregeringen har under mandatperioden sjösatt ett reformarbete som de anser ska göra statsförvaltningen mer effektiv. Det för att ”svenska folket ska få bättre valuta för sina skattepengar”. Men det viktigaste för regeringen verkar vara att kunna säga till väljarna att det blivit färre myndigheter, inte kvaliteten i statsförvaltningen.

Genom att inordna mindre myndigheter i större har regeringen, inklusive förslagen i årets budget, beslutat att lägga ned 14 myndigheter.

I den kommande valrörelsen lär regeringen och dess samarbetsparti inte vara sena med att framhålla denna siffra. Men det återstår att bevisa att högre skattenytta har uppnåtts, för det är mycket som tyder på att så inte är fallet.

Tidspress och ofullständiga underlag

För det första är det problematiskt att förändringsarbetet har präglats av sådan tidspress. Såväl den statliga utredning som de myndigheter som själva har utrett sammanslagningarna har påpekat att det lett till ofullständiga beslutsunderlag, vilket i sin tur skapat en påtaglig risk för förhastade beslut.

Den kritiken har regeringen slagit dövörat till för. Snabba resultat har prioriterats framför ordentligt förarbete. Det kan bli kostsamt om sammanslagningarna visar sig ge oanade och oönskade effekter.

Risk för dyra sammanslagningar

För det andra har det höjts tvivel huruvida sammanslagningarna kommer leda till några besparingar att tala om. Exemplet med Post- och telestyrelsen och Myndigheten för digital förvaltning är talande: på kort och medellång sikt bedöms kostnaderna rentav öka på grund av sammanslagningen. På lång sikt beskrivs möjligheterna till besparingar som ”potentiella” och ”begränsade”. De skalfördelar regeringen har haft för ögonen verkar inte vara särskilt stora. Det är knappast förvånande eftersom de två myndigheterna ska fortsätta göra samma saker som i dag, bara under samma tak. Då finns det inte särskilt mycket att spara in på.

För det tredje riskerar sammanslagningarna att skapa negativa effekter. Vissa mätbara: sämre effektivitet, personaltapp, försämrad arbetsmiljö och kvalitetsförsämringar. Andra mindre mätbara, men inte mindre väsentliga: en minskad pluralism och avsmalnad kompetens i statsförvaltningen när myndighetsuppdrag bakas samman och renodlas.

Ett illavarslande exempel är inordningen av Statskontoret i Ekonomistyrningsverket. Den förstnämnda myndigheten har varnat för att resultatet kan bli att regeringen i framtiden kommer få smalare – och mer ekonomiskt inriktade – beslutsunderlag om hur statsförvaltningen ska utvecklas. Mer fokus på kronor och ören, mindre på kvalitet.

Tidöregeringen har under mandatperioden sjösatt ett reformarbete som de anser ska göra statsförvaltningen mer effektiv. Det för att ”svenska folket ska få bättre valuta för sina skattepengar”. Men det viktigaste för regeringen verkar vara att kunna säga till väljarna att det blivit färre myndigheter, inte kvaliteten i statsförvaltningen.

Genom att inordna mindre myndigheter i större har regeringen, inklusive förslagen i årets budget, beslutat att lägga ned 14 myndigheter.

I den kommande valrörelsen lär regeringen och dess samarbetsparti inte vara sena med att framhålla denna siffra. Men det återstår att bevisa att högre skattenytta har uppnåtts, för det är mycket som tyder på att så inte är fallet.

Tidspress och ofullständiga underlag

För det första är det problematiskt att förändringsarbetet har präglats av sådan tidspress. Såväl den statliga utredning som de myndigheter som själva har utrett sammanslagningarna har påpekat att det lett till ofullständiga beslutsunderlag, vilket i sin tur skapat en påtaglig risk för förhastade beslut.

Den kritiken har regeringen slagit dövörat till för. Snabba resultat har prioriterats framför ordentligt förarbete. Det kan bli kostsamt om sammanslagningarna visar sig ge oanade och oönskade effekter.

Risk för dyra sammanslagningar

För det andra har det höjts tvivel huruvida sammanslagningarna kommer leda till några besparingar att tala om. Exemplet med Post- och telestyrelsen och Myndigheten för digital förvaltning är talande: på kort och medellång sikt bedöms kostnaderna rentav öka på grund av sammanslagningen. På lång sikt beskrivs möjligheterna till besparingar som ”potentiella” och ”begränsade”. De skalfördelar regeringen har haft för ögonen verkar inte vara särskilt stora. Det är knappast förvånande eftersom de två myndigheterna ska fortsätta göra samma saker som i dag, bara under samma tak. Då finns det inte särskilt mycket att spara in på.

För det tredje riskerar sammanslagningarna att skapa negativa effekter. Vissa mätbara: sämre effektivitet, personaltapp, försämrad arbetsmiljö och kvalitetsförsämringar. Andra mindre mätbara, men inte mindre väsentliga: en minskad pluralism och avsmalnad kompetens i statsförvaltningen när myndighetsuppdrag bakas samman och renodlas.

Ett illavarslande exempel är inordningen av Statskontoret i Ekonomistyrningsverket. Den förstnämnda myndigheten har varnat för att resultatet kan bli att regeringen i framtiden kommer få smalare – och mer ekonomiskt inriktade – beslutsunderlag om hur statsförvaltningen ska utvecklas. Mer fokus på kronor och ören, mindre på kvalitet.