Matchning – inte regeringens bestraffningar – är nyckeln till fler jobb
Finanspolitiska rådet riktar hård kritik mot regeringens bristande budgetdisciplin. I skymundan sågas också arbetsmarknadspolitiken – trots att den är avgörande för både tillväxt och ekonomisk trygghet.
Situationen på arbetsmarknaden är mörk. Särskilt för de långtidsarbetslösa. I dagsläget har fler än 150 000 inskrivna vid Arbetsförmedlingen varit utan arbete i över ett år.
Det är inte en brist på insikt som gör att hundratusentals upplever en situation utan ljusning. Skulden bär regeringens missriktade politik. Under mandatperioden har stödet till arbetssökande inte utvecklats alls. Samtidigt har antalet arbetsmarknadspolitiska insatser sjunkit till låga nivåer. Varför har inte regeringen gjort något?
De arbetssökande har fått se piskan höjas bakom deras ryggar.
Svaret är att regeringen visst gjort något. Men det har inte handlat om att ge arbetssökande morötter, som bättre stöd att komma i arbete. Morötterna har reserverats för de lyckligt lottade som redan har jobb. De arbetssökande har istället fått se piskan höjas bakom deras ryggar. Strategin har nämligen varit att ”öka incitamenten” till arbete.
Kortfattat går strategin ut på att sänka skatter och göra livet surare för de arbetslösa. Mycket krut har lagts på införandet av bidragstaket. A-kassan har i delar försämrats, inte minst för långtidsarbetslösa. De få lagförslag regeringen producerat har handlat om att införa sanktioner mot de som – medvetet eller omedvetet – gör fel i sitt jobbsökande.
Finanspolitiska rådet dömde för två år sedan ut strategin. De ansåg att bristfälliga incitament inte var det huvudsakliga problemet på arbetsmarknaden, utan snarare matchningen. Det kräver helt andra insatser. Regeringen har trots det fortsatt med sina kostnadsdrivande och ineffektiva åtgärder. Bidragstak, sänkta jobbskatteavdrag och arbetsgivaravgifter kommer nu medföra årliga kostnader om knappa 30 miljarder.
Piskan måste bytas ut mot morötter.
Nyligen pekade rådet återigen ut åtgärdernas otillräckliga effekt på arbetslösheten. Ånyo uppmanade man regeringen att byta spår. Piskan måste bytas ut mot morötter.
För att mota arbetslösheten behövs en omläggning av den ekonomiska politiken, där den aktiva arbetsmarknadspolitiken tillåts ta större plats. Något Max Jerneck och Tony Johansson nyligen argumenterade skickligt för. Det är för oss tydligt vad som behöver ske.
1. Kraftfulla arbetsmarknadspolitiska investeringar behövs
De aktiva arbetsmarknadsinsatserna, särskilt arbetsmarknadsutbildningar men även subventionerade anställningar, behöver bli fler. Det skulle både förbättra arbetssökandes förutsättningar att matchas mot jobben och motverka den svåra kompetensbristen på arbetsmarknaden.
I likhet med rapportförfattarna* till ”Kompetens för Sverige” menar vi att en stor ambitionshöjning krävs. Arbetsförmedlingens kapacitet för kompetenshöjande insatser behöver dimensioneras så att ytterligare 100.000 personer kommer ut i arbete.
*) Allan Larsson, Lars Sjöström och Mats Wadman
2. Arbetsförmedlingen behöver en kapacitetsförstärkning
Arbetsförmedlingens förmåga att ge stöd till arbetssökande, näringsliv och kommuner har kraftigt försämrats av nedskärningar och privatiseringsexperiment. Det märks inte minst genom att anslagen för arbetsmarknadsinsatser år efter år underutnyttjas. För att myndigheten ska kunna ge sådant intensivt stöd som situationen kräver och anvisa fler arbetssökande till insatser behövs fler arbetsförmedlare och arbetsförmedlingskontor.
Det är välkänt att framgång kommer genom tidiga insatser. Framgång förutsätter också intim lokal kännedom om det lokala näringslivets behov och befolkningens skolunderbyggnad och förutsättningar. Framgång stavas också lokal samverkan mellan kommun, lokalt näringsliv och arbetsförmedling.
3. Bygg arbetsmarknadspolitiken på faktisk kunskap
Företag och organisationer har akuta svårigheter att rekrytera personal, vilket hämmar svensk tillväxt. Det är beklagligt att kraftfulla åtgärder för att förbättra matchningen inte vidtagits tidigare, det hade varit utmärkt konjunkturpolitik.
Samtidigt är Sverige på väg in i en ny demografisk verklighet med allt färre i arbetsför ålder och en äldre mer vårdkrävande befolkning. Allt medan den digitala transformationen och klimatomställningen kräver helt nya kompetenser. Det finns helt enkelt många goda skäl att lyssna till den samlade arbetsmarknadspolitiska forskningen, som säger att det behövs något helt annat än nuvarande åtgärder för att få människor i arbete.
Vår förhoppning är att nästa regering, oavsett hur den ser ut, inser att Sverige inte har råd att fortsätta så här.
Nuvarande regering har visat ett sorgligt ointresse för de möjligheter som en aktiv arbetsmarknadspolitik skapar. Vår förhoppning är att nästa regering, oavsett hur den ser ut, inser att Sverige inte har råd att fortsätta så här. Vi är många – arbetsmarknadens parter, forskare och av regeringen tillsatta råd – som säger samma sak. Lyssna på vår kunskap och erfarenhet. För de arbetslösas, näringslivets, kommunernas och samhällsekonomins skull. För allas skull.
Britta Lejon
Ordförande Fackförbundet ST