Publicerad: 2024-03-27
Regeringen måste sluta misstänkliggöra statens verksamhet. Det skriver Britta Lejon, förbundsordförande Fackförbundet ST.
Det stora problemet i dag för den svenska statsförvaltningen och för dem som arbetar där är att förvaltningen undermineras av brist på resurser. När besparingarna sedan gör att staten inte kan leva upp till medborgarnas förväntningar urholkas också själva tilliten till staten. Men ansvariga ministrar vill få svenska folket att tro att besparingshetsen i den statliga förvaltningen på något sätt skulle öka tilliten till våra offentliga institutioner.
Därför nominerar vi Ebba Busch och Erik Slottner till utmärkelsen Årets förvillare.
”Vi har upptäckt okända myndigheter”, basunerade ministrarna Busch (KD) och Slottner (KD) ut i Expressen häromveckan. De anför det som ett argument för den besparingshets som nu accelererar inom stora delar av förvaltningen.
Regeringen vill låta påskina att tilliten till staten och samhällskontraktet hotas av att skattemedel förslösas på myndigheter som ingen vet om att de finns. Sanningen är ju en helt annan. Tilliten till staten bygger på att människor får hjälp när det behövs – samhällskontraktet förutsätter rättssäkerhet, service, tillgänglighet och öppenhet för medborgarna. Därför nominerar vi ministrarna Ebba Busch (KD) och Erik Slottner (KD) till utmärkelsen Årets förvillare.
När anslagen till statens myndigheter skärs ner med en generell och framhöftad klumpig procentsats på alla verksamheter, vilket skedde i den senaste budgetpropositionen, så är det just tilliten som naggas: handläggningstiderna blir längre, öppettiderna blir kortare, och telefonköerna växer.
Vi ser det på Försäkringskassan där en pressad personalsituation tvingat fram kraftigt reducerade telefontider. Vi ser det på CSN där ansökningarna till omställningsstudiestödet läggs på hög för att det inte finns resurser att hantera alla. I en enkät från Altinget svarade fler än hälften av myndigheterna att de kommer hantera sparkravet genom att minska personalstyrkan eller med en sänkt ambitionsnivå.
Att ett antal övervakningsnämnder hos Kriminalvården nu har registrerats mer korrekt som separata myndigheter spelar naturligtvis mindre roll för hur skattepengarna hanteras, för uppgifterna de utför ska göras oavsett. Det finns inga obskyra kanslier där det sitter statstjänstemän och gör saker som ingen känner till. Däremot finns det statsanställda medarbetare som sliter så mycket att de riskerar sin egen hälsa för att förverkliga sina uppdrag med alltför lite resurser.
Men Slottner och Busch nöjer sig inte med vida rallarsvingar mot staten som helhet. De siktar också in sig på kommunikatörernas arbete. Med lite mer än bara en antydan om att det kommuniceras för mycket, beställde regeringen en granskning av Statskontoret av myndigheternas kommunikationsarbete. Om de överhuvudtaget brydde sig om att läsa svaret kunde regeringen se att kommunikationen som myndigheterna bekostar drivs av beslut som har fattats på politisk nivå – av regeringen själv.
Naturligtvis finns det möjligheter att effektivisera – i betydelsen förbättra – statlig verksamhet. Sammanslagningar av olika myndigheter kan i vissa fall vara befogade och den rådande myndighetsstrukturen kan behöva förändringar, det inser vi. Och besparingshetsen är inget som Tidöregeringen har uppfunnit, den har härjat under många regeringar av olika kulörer sedan produktivitetsavdraget infördes på 1990-talet och blev ett stående inslag i statsbudgeten.
Men vi kräver att regeringen slutar att misstänkliggöra statens verksamhet. Se i stället värdet av en stark förvaltning och statstjänstemannakår som gör sitt bästa i allmänhetens tjänst. Ge oss förutsättningar att göra ett bra arbete, för det är det som skapar tillit från medborgare. Motsatsen gäller för den typen av budskap som Busch och Slottner för fram, den skapar misstro till såväl förvaltningen som till dess personal. Det är ingen betjänt av.
Britta Lejon, förbundsordförande Fackförbundet ST
Artikeln publicerades först på altinget.se.
Publicerad: 2024-03-27
Regeringen måste sluta misstänkliggöra statens verksamhet. Det skriver Britta Lejon, förbundsordförande Fackförbundet ST.
Det stora problemet i dag för den svenska statsförvaltningen och för dem som arbetar där är att förvaltningen undermineras av brist på resurser. När besparingarna sedan gör att staten inte kan leva upp till medborgarnas förväntningar urholkas också själva tilliten till staten. Men ansvariga ministrar vill få svenska folket att tro att besparingshetsen i den statliga förvaltningen på något sätt skulle öka tilliten till våra offentliga institutioner.
Därför nominerar vi Ebba Busch och Erik Slottner till utmärkelsen Årets förvillare.
”Vi har upptäckt okända myndigheter”, basunerade ministrarna Busch (KD) och Slottner (KD) ut i Expressen häromveckan. De anför det som ett argument för den besparingshets som nu accelererar inom stora delar av förvaltningen.
Regeringen vill låta påskina att tilliten till staten och samhällskontraktet hotas av att skattemedel förslösas på myndigheter som ingen vet om att de finns. Sanningen är ju en helt annan. Tilliten till staten bygger på att människor får hjälp när det behövs – samhällskontraktet förutsätter rättssäkerhet, service, tillgänglighet och öppenhet för medborgarna. Därför nominerar vi ministrarna Ebba Busch (KD) och Erik Slottner (KD) till utmärkelsen Årets förvillare.
När anslagen till statens myndigheter skärs ner med en generell och framhöftad klumpig procentsats på alla verksamheter, vilket skedde i den senaste budgetpropositionen, så är det just tilliten som naggas: handläggningstiderna blir längre, öppettiderna blir kortare, och telefonköerna växer.
Vi ser det på Försäkringskassan där en pressad personalsituation tvingat fram kraftigt reducerade telefontider. Vi ser det på CSN där ansökningarna till omställningsstudiestödet läggs på hög för att det inte finns resurser att hantera alla. I en enkät från Altinget svarade fler än hälften av myndigheterna att de kommer hantera sparkravet genom att minska personalstyrkan eller med en sänkt ambitionsnivå.
Att ett antal övervakningsnämnder hos Kriminalvården nu har registrerats mer korrekt som separata myndigheter spelar naturligtvis mindre roll för hur skattepengarna hanteras, för uppgifterna de utför ska göras oavsett. Det finns inga obskyra kanslier där det sitter statstjänstemän och gör saker som ingen känner till. Däremot finns det statsanställda medarbetare som sliter så mycket att de riskerar sin egen hälsa för att förverkliga sina uppdrag med alltför lite resurser.
Men Slottner och Busch nöjer sig inte med vida rallarsvingar mot staten som helhet. De siktar också in sig på kommunikatörernas arbete. Med lite mer än bara en antydan om att det kommuniceras för mycket, beställde regeringen en granskning av Statskontoret av myndigheternas kommunikationsarbete. Om de överhuvudtaget brydde sig om att läsa svaret kunde regeringen se att kommunikationen som myndigheterna bekostar drivs av beslut som har fattats på politisk nivå – av regeringen själv.
Naturligtvis finns det möjligheter att effektivisera – i betydelsen förbättra – statlig verksamhet. Sammanslagningar av olika myndigheter kan i vissa fall vara befogade och den rådande myndighetsstrukturen kan behöva förändringar, det inser vi. Och besparingshetsen är inget som Tidöregeringen har uppfunnit, den har härjat under många regeringar av olika kulörer sedan produktivitetsavdraget infördes på 1990-talet och blev ett stående inslag i statsbudgeten.
Men vi kräver att regeringen slutar att misstänkliggöra statens verksamhet. Se i stället värdet av en stark förvaltning och statstjänstemannakår som gör sitt bästa i allmänhetens tjänst. Ge oss förutsättningar att göra ett bra arbete, för det är det som skapar tillit från medborgare. Motsatsen gäller för den typen av budskap som Busch och Slottner för fram, den skapar misstro till såväl förvaltningen som till dess personal. Det är ingen betjänt av.
Britta Lejon, förbundsordförande Fackförbundet ST
Artikeln publicerades först på altinget.se.