Det skriver barnrättsorganisationer, fackförbund och människorättsförsvarare på barnkonventionens dag.

Sju av nio experter i regeringens utredning motsatte sig förslaget att sänka straffbarhetsåldern till 14 år, liksom en tydlig majoritet av remissinstanserna. Istället för att ta till sig kritiken valde regeringen att lägga fram ett förslag med en ännu lägre åldersgräns, 13 år. Nu har även Kriminalvården själva sagt nej till förslaget i sitt remissvar.

Vi inom civilsamhället, som varje dag träffar barn, arbetar i Kriminalvården och på ungdomshem och kämpar för mänskliga rättigheter, ser med stor oro på hur förtroendet för rättsstaten håller på att undergrävas genom populistisk och kortsiktig rättspolitik. Beslutet att sänka straffbarhetsåldern till 13 år är ett exempel på denna symbolpolitik.

Utnyttjas, groomas eller hotas av äldre kriminella

Sedan 1864 har Sverige haft principen att barn under 15 år inte har ett tillräckligt utvecklat konsekvenstänk för att hållas straffrättsligt ansvariga. Det finns ingenting som tyder på att den principen inte är fortsatt giltig. Barns kognitiva och psykologiska förmågor är inte tillräckligt utvecklade vid så låg ålder.

Barn som begår grova brott är ofta både förövare och offer. De utnyttjas, groomas eller hotas av äldre kriminella som drar nytta av deras utsatthet och ser barnen som förbrukningsvaror. Att samhället möter dem med fängelsestraff är ett dubbelt svek: först genom att inte lyckas skydda dem mot kriminella gäng och sedan genom att bestraffa i stället för att hjälpa dem att komma ur sin situation.

Regeringen måste tänka om

Barn i kriminalitet behöver naturligtvis tas om hand. Just nu pågår en utredning som ska reformera SIS i grunden med målet att stärka vårdkvaliteten. Låt oss använda den möjligheten att utveckla en ungdomsvård som faktiskt hjälper barn att ta sig ur ett destruktivt liv. Där gör pengar mer nytta än om de spenderas på dyra fängelseplatser.

Barnkonventionen, som sedan 2020 är svensk lag, slår fast att alla beslut som rör barn ska utgå från barnets bästa. Att sänka straffbarhetsåldern till 13 år står i direkt konflikt med denna grundläggande princip. Sverige har länge setts som en förebild när det kommer till barns rättigheter och den bilden riskerar nu att gå förlorad.

Barn ska inte straffas för vuxnas misslyckanden. Regeringen måste tänka om och låta bli att sänka straffbarhetsåldern.

Det skriver barnrättsorganisationer, fackförbund och människorättsförsvarare på barnkonventionens dag.

Sju av nio experter i regeringens utredning motsatte sig förslaget att sänka straffbarhetsåldern till 14 år, liksom en tydlig majoritet av remissinstanserna. Istället för att ta till sig kritiken valde regeringen att lägga fram ett förslag med en ännu lägre åldersgräns, 13 år. Nu har även Kriminalvården själva sagt nej till förslaget i sitt remissvar.

Vi inom civilsamhället, som varje dag träffar barn, arbetar i Kriminalvården och på ungdomshem och kämpar för mänskliga rättigheter, ser med stor oro på hur förtroendet för rättsstaten håller på att undergrävas genom populistisk och kortsiktig rättspolitik. Beslutet att sänka straffbarhetsåldern till 13 år är ett exempel på denna symbolpolitik.

Utnyttjas, groomas eller hotas av äldre kriminella

Sedan 1864 har Sverige haft principen att barn under 15 år inte har ett tillräckligt utvecklat konsekvenstänk för att hållas straffrättsligt ansvariga. Det finns ingenting som tyder på att den principen inte är fortsatt giltig. Barns kognitiva och psykologiska förmågor är inte tillräckligt utvecklade vid så låg ålder.

Barn som begår grova brott är ofta både förövare och offer. De utnyttjas, groomas eller hotas av äldre kriminella som drar nytta av deras utsatthet och ser barnen som förbrukningsvaror. Att samhället möter dem med fängelsestraff är ett dubbelt svek: först genom att inte lyckas skydda dem mot kriminella gäng och sedan genom att bestraffa i stället för att hjälpa dem att komma ur sin situation.

Regeringen måste tänka om

Barn i kriminalitet behöver naturligtvis tas om hand. Just nu pågår en utredning som ska reformera SIS i grunden med målet att stärka vårdkvaliteten. Låt oss använda den möjligheten att utveckla en ungdomsvård som faktiskt hjälper barn att ta sig ur ett destruktivt liv. Där gör pengar mer nytta än om de spenderas på dyra fängelseplatser.

Barnkonventionen, som sedan 2020 är svensk lag, slår fast att alla beslut som rör barn ska utgå från barnets bästa. Att sänka straffbarhetsåldern till 13 år står i direkt konflikt med denna grundläggande princip. Sverige har länge setts som en förebild när det kommer till barns rättigheter och den bilden riskerar nu att gå förlorad.

Barn ska inte straffas för vuxnas misslyckanden. Regeringen måste tänka om och låta bli att sänka straffbarhetsåldern.