En förmiddag i oktober 2024 sitter Britta Lejon och Annette Carnhede på ett kafé i centrala Stockholm. Det har då gått tolv år sedan Britta tog över ordförandeklubban från Annette. Men redan när Annette blev ordförande, år 1999, hade både hon och Britta många års erfarenhet inom förbundet.

För Annette började allt på Arbetsmarknadsstyrelsen, numera Arbetsförmedlingen, där hon länge var ordförande i den lokala fackstyrelsen.

Att hon valde just Fackförbundet ST handlade främst om ideologi.

– ST välkomnade alla, oavsett utbildning eller tjänst, och det var något stort och stärkande i det – att alla statsanställda skulle gå samman i ett starkt fack, i stället för att olika yrkesgrupper skulle ställas mot varandra, säger Annette och fortsätter:

– Det där med att ställa grupper mot varandra är arbetsgivarfasoner, tycker jag. Ett fackförbund ska inte bidra till sådana motsättningar. Jag är väldigt stolt över att ST har hållit fast vid den övertygelsen i alla år. 

Britta instämmer. För henne började engagemanget i ST när hon på 80-talet anställdes på Transportrådet, där hon snabbt blev skyddsombud. 

Jämställdhet som drivkraft

Samtalet mellan Britta och Annette glider ofta in på frågor om jämställdhet. Och inte utan anledning – jämställdhet har sedan länge varit en av förbundets hjärtefrågor. 

– Staten har länge varit kvinnodominerad, ändå har det alldeles för länge funnits stora skillnader i lön och arbetsvillkor mellan män och kvinnor, konstaterar Britta. Idag är det mycket bättre, men det ligger många års fackligt slit bakom den utvecklingen.

– Du var ju väldigt drivande i frågan om jämställda löner under ditt ordförandeskap, säger Britta till Annette som håller med:

– Det pratades mycket om ”äpplen och päron” då, som om män och kvinnor gjorde helt olika jobb. Men det handlade egentligen om titlar, inte om arbetsinnehållet.

Röd tråd av internationell solidaritet

Ett av Annettes starkaste minnen som ordförande är en resa till Colombia, där hon träffade fackligt aktiva kvinnor. Hon beskriver hur fackligt engagemang i landet var riskfyllt i sig – men att det för kvinnor var förenat med livsfara.

– Vi reste runt med dessa kvinnor, som hade beväpnade vakter. De fruktade för sina liv, och tyvärr med rätta. Men trots ständiga hot fortsatte de sitt arbete, säger Annette.

Efter resan beslutade förbundsstyrelsen att donera en betydande summa till kvinnornas arbete och erbjöd dem att komma till Sverige för att i trygghet utveckla sin arbetsplan utan hot och våld.

Sedan Annettes tid som ordförande har världspolitiken förändrats, där den internationella fackliga solidariteten har blivit ännu viktigare. Under Brittas ledning har därför STs internationella arbete intensifierats. Bland annat med stärkt stöd till fria demokratiska fackförbund i Ukraina och ledarskapsutbildningar för kvinnliga fackligt aktiva i Mellanöstern och Nordafrika. 

Hösten 2023 valdes Britta till ordförande för Public Services International (PSI) - en global facklig federation som arbetar för att stärka rättigheter och förbättra arbetsvillkor för över 30 miljoner offentligt anställda i mer än 150 länder. 

– Det är ett hedrande uppdrag som jag tar på största allvar. PSI gör ett enormt viktigt arbete globalt, särskilt nu när demokratiska och fackliga värderingar är under attack i många länder, säger Britta.

Fackligt arbete i en ny tid

Samtidigt som Britta och Annette diskuterar sina minnen från förbundet, närmar det sig 120 år sedan förbundet bildades. Då var varken lön eller anställningstrygghet en självklarhet inom staten, men tack vare stark och envis organisering blev det till slut en realitet.

Idag står förbundet inför nya utmaningar, inte minst när det kommer till synen på fackföreningsrörelsen. 

– När jag påbörjade mitt engagemang var facket en självklarhet för många. Vi var ett stolt kollektiv, minns Annette.

Idag har många fackförbund svårt att få folk att bli medlemmar.

– Många verkar tro att de klarar sig bättre på egen hand, men det är svårt att stå ensam mot chefen i stället för att kämpa tillsammans, förklarar Annette.

Britta uttrycker även oro över en ny trend som har vuxit fram de senaste åren.

– Statstjänstemännens roll ifrågasätts på ett sätt jag aldrig tidigare sett. Deras professionalitet och oberoende attackeras, och de beskylls helt omotiverat för att vara ”aktivister”.

Hon menar att dessa anklagelser förvånansvärt ofta kommer från politiskt håll, däribland regeringsföreträdare. Som exempel lyfter hon ett fall där en myndighetsanställd förlorade sin säkerhetsklassning på grund av sitt engagemang i en fredlig klimatorganisation – något som ST anmälde till Justitiekanslern med hänvisning till brott mot yttrande- och föreningsfriheten. 

– Vi arbetar aktivt för att vara en stark röst mot denna utveckling. Våra medlemmar är otroligt kompetenta och pålitliga. När deras arbete ifrågasätts på det här sättet hotar det inte bara deras arbetsvillkor, utan även vår demokrati.

Fast tro på den fackliga styrkan

Trots de utmaningar som finns, ser både Annette och Britta fram emot de kommande åren av fackligt arbete. Under förbundets senaste kongress, våren 2024, sattes en tydlig och hoppfull riktning för framtidens ST.

– För oss handlar det bland annat om att stärka stödet till våra förtroendevalda, säger Britta. Det är en självklarhet om vi vill bli fler och bidra till en djupare förståelse för fackets betydelse.

Kongressen beslutade också att satsa mer på klimatarbetet, en fråga som ligger både Annette och Britta varmt om hjärtat.

– Det är otroligt viktigt att fackförbunden driver på både arbetsgivare och politiker i rätt riktning, betonar Britta. Staten borde vara en föregångare i klimatfrågan.

I en tid av oro och allt färre mötesplatser hoppas de båda på en ”revival” för synen på den fackliga styrkan.

– ST erbjuder en gemenskap där vi tillsammans arbetar för det vi tror på, säger Annette. Vi har definitivt utmaningar, men det är genom facklig styrka vi nått framgång så många gånger tidigare. Det vet jag att vi kan göra igen. 

En förmiddag i oktober 2024 sitter Britta Lejon och Annette Carnhede på ett kafé i centrala Stockholm. Det har då gått tolv år sedan Britta tog över ordförandeklubban från Annette. Men redan när Annette blev ordförande, år 1999, hade både hon och Britta många års erfarenhet inom förbundet.

För Annette började allt på Arbetsmarknadsstyrelsen, numera Arbetsförmedlingen, där hon länge var ordförande i den lokala fackstyrelsen.

Att hon valde just Fackförbundet ST handlade främst om ideologi.

– ST välkomnade alla, oavsett utbildning eller tjänst, och det var något stort och stärkande i det – att alla statsanställda skulle gå samman i ett starkt fack, i stället för att olika yrkesgrupper skulle ställas mot varandra, säger Annette och fortsätter:

– Det där med att ställa grupper mot varandra är arbetsgivarfasoner, tycker jag. Ett fackförbund ska inte bidra till sådana motsättningar. Jag är väldigt stolt över att ST har hållit fast vid den övertygelsen i alla år. 

Britta instämmer. För henne började engagemanget i ST när hon på 80-talet anställdes på Transportrådet, där hon snabbt blev skyddsombud. 

Jämställdhet som drivkraft

Samtalet mellan Britta och Annette glider ofta in på frågor om jämställdhet. Och inte utan anledning – jämställdhet har sedan länge varit en av förbundets hjärtefrågor. 

– Staten har länge varit kvinnodominerad, ändå har det alldeles för länge funnits stora skillnader i lön och arbetsvillkor mellan män och kvinnor, konstaterar Britta. Idag är det mycket bättre, men det ligger många års fackligt slit bakom den utvecklingen.

– Du var ju väldigt drivande i frågan om jämställda löner under ditt ordförandeskap, säger Britta till Annette som håller med:

– Det pratades mycket om ”äpplen och päron” då, som om män och kvinnor gjorde helt olika jobb. Men det handlade egentligen om titlar, inte om arbetsinnehållet.

Röd tråd av internationell solidaritet

Ett av Annettes starkaste minnen som ordförande är en resa till Colombia, där hon träffade fackligt aktiva kvinnor. Hon beskriver hur fackligt engagemang i landet var riskfyllt i sig – men att det för kvinnor var förenat med livsfara.

– Vi reste runt med dessa kvinnor, som hade beväpnade vakter. De fruktade för sina liv, och tyvärr med rätta. Men trots ständiga hot fortsatte de sitt arbete, säger Annette.

Efter resan beslutade förbundsstyrelsen att donera en betydande summa till kvinnornas arbete och erbjöd dem att komma till Sverige för att i trygghet utveckla sin arbetsplan utan hot och våld.

Sedan Annettes tid som ordförande har världspolitiken förändrats, där den internationella fackliga solidariteten har blivit ännu viktigare. Under Brittas ledning har därför STs internationella arbete intensifierats. Bland annat med stärkt stöd till fria demokratiska fackförbund i Ukraina och ledarskapsutbildningar för kvinnliga fackligt aktiva i Mellanöstern och Nordafrika. 

Hösten 2023 valdes Britta till ordförande för Public Services International (PSI) - en global facklig federation som arbetar för att stärka rättigheter och förbättra arbetsvillkor för över 30 miljoner offentligt anställda i mer än 150 länder. 

– Det är ett hedrande uppdrag som jag tar på största allvar. PSI gör ett enormt viktigt arbete globalt, särskilt nu när demokratiska och fackliga värderingar är under attack i många länder, säger Britta.

Fackligt arbete i en ny tid

Samtidigt som Britta och Annette diskuterar sina minnen från förbundet, närmar det sig 120 år sedan förbundet bildades. Då var varken lön eller anställningstrygghet en självklarhet inom staten, men tack vare stark och envis organisering blev det till slut en realitet.

Idag står förbundet inför nya utmaningar, inte minst när det kommer till synen på fackföreningsrörelsen. 

– När jag påbörjade mitt engagemang var facket en självklarhet för många. Vi var ett stolt kollektiv, minns Annette.

Idag har många fackförbund svårt att få folk att bli medlemmar.

– Många verkar tro att de klarar sig bättre på egen hand, men det är svårt att stå ensam mot chefen i stället för att kämpa tillsammans, förklarar Annette.

Britta uttrycker även oro över en ny trend som har vuxit fram de senaste åren.

– Statstjänstemännens roll ifrågasätts på ett sätt jag aldrig tidigare sett. Deras professionalitet och oberoende attackeras, och de beskylls helt omotiverat för att vara ”aktivister”.

Hon menar att dessa anklagelser förvånansvärt ofta kommer från politiskt håll, däribland regeringsföreträdare. Som exempel lyfter hon ett fall där en myndighetsanställd förlorade sin säkerhetsklassning på grund av sitt engagemang i en fredlig klimatorganisation – något som ST anmälde till Justitiekanslern med hänvisning till brott mot yttrande- och föreningsfriheten. 

– Vi arbetar aktivt för att vara en stark röst mot denna utveckling. Våra medlemmar är otroligt kompetenta och pålitliga. När deras arbete ifrågasätts på det här sättet hotar det inte bara deras arbetsvillkor, utan även vår demokrati.

Fast tro på den fackliga styrkan

Trots de utmaningar som finns, ser både Annette och Britta fram emot de kommande åren av fackligt arbete. Under förbundets senaste kongress, våren 2024, sattes en tydlig och hoppfull riktning för framtidens ST.

– För oss handlar det bland annat om att stärka stödet till våra förtroendevalda, säger Britta. Det är en självklarhet om vi vill bli fler och bidra till en djupare förståelse för fackets betydelse.

Kongressen beslutade också att satsa mer på klimatarbetet, en fråga som ligger både Annette och Britta varmt om hjärtat.

– Det är otroligt viktigt att fackförbunden driver på både arbetsgivare och politiker i rätt riktning, betonar Britta. Staten borde vara en föregångare i klimatfrågan.

I en tid av oro och allt färre mötesplatser hoppas de båda på en ”revival” för synen på den fackliga styrkan.

– ST erbjuder en gemenskap där vi tillsammans arbetar för det vi tror på, säger Annette. Vi har definitivt utmaningar, men det är genom facklig styrka vi nått framgång så många gånger tidigare. Det vet jag att vi kan göra igen.