Vad är diskriminering?
Publicerad: 2021-05-13
I Sverige regleras förbud och skydd mot diskriminering huvudsakligen i Diskrimineringslagen. Den fastställer de sju diskrimineringsgrunderna: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.
Alla arbetsgivare omfattas av diskrimineringsförbudet och skyldigheten att arbeta med aktiva åtgärder, oavsett antal anställda.
Direkt och indirekt diskriminering
Diskriminering kan tas i uttryck på flera sätt. Direkt diskriminering är när någon missgynnas utifrån någon av diskrimineringsgrunderna, t.ex. inte anställs p.g.a. sin religion trots jämförbara eller bättre kvalifikationer än andra sökanden.
Med indirekt diskriminering menas när arbetsgivare ställer krav som framstår som neutrala men som genom sin natur missgynnar och utesluter en grupp eller individ. Exempel på indirekt diskriminering är oskäligt höga krav på språkfärdighet eller specifik utbildning som inte är berättigade.
Tillgänglighet och trakasserier
Bristande tillgänglighet är också diskriminering - arbetsgivaren är skyldig att tillgänglighetsanpassa sin verksamhet så att personer med funktionsnedsättningar ska kunna komma i jämförbar situation med en person utan funktionsnedsättning.
Trakasserier kopplade till någon av diskrimineringsgrunderna eller sexuella trakasserier ska också ses som diskriminering, liksom instruktioner till medarbetare att agera på ett diskriminerande sätt.
Vid sidan av Diskrimineringslagen (DL) finns två ytterligare lagar där förbud om missgynnande regleras; Lagen om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning samt Föräldraledighetslagen.
- Lär dig mer om diskriminering i OFR:s handbok Vad är diskriminering?
- Om du har ett medlemsärende som misstänks ha koppling till någon av diskrimeringsgrunderna? Läs under Hur hanterar du som förtroendevald ett diskrimineringsärende?