Decennierna kring förra sekelskiftet präglades den svenska arbetsmarknaden av hög konfliktnivå. Med strejk som vapen lyckades då flera fackförbund förmå arbetsgivare att teckna kollektivavtal. Det första rikstäckande avtalet kom 1905, men det var först i och med Saltsjöbadsavtalet 1938 som den svenska modellen började få sin nuvarande form. Då enades fack och arbetsgivare om att parterna skulle ta gemensamt ansvar för att reglera arbetsmarknaden.

–Den här modellen har fungerat extremt bra och har verkligen bidragit till att göra Sverige till ett mer jämlikt land än de flesta andra. Med ett långsiktigt perspektiv har vi faktiskt haft reallöneökningar utan motstycke, säger Britta Lejon.

Hon tillägger att kollektivavtalen även har bidragit till andra sorters rättvisa. De har både förbättrat arbetsmiljön och jämnat ut maktförhållandena på arbetsplatsen. Dock skulle det dröja innan offentliganställda fick ta del av dessa fördelar.

– Det var först 1966 som vi fick rätt att konflikta och sluta kollektivavtal som resten av arbetsmarknaden. Innan hade villkoren bestämts ovanifrån, genom politiska beslut.

Faktum är att situationen för just statligt anställda länge var sällsynt usla. Det var därför som STs föregångare en gång bildades för drygt 120 år sedan. Det började faktiskt som en kamp för rätten till lön. Ja, att alls få lön. Sedan utvidgades detta till krav på fasta tjänster, rimlig arbetstid och så småningom att få den där förhandlings- och strejkrätten. Den sistnämnda fajten tog flera decennier.

– Mycket av det vi tar för givet idag har tillkommit genom hårt och långsiktigt arbete. Och gällande villkoren för statligt anställda har ST förstås spelat en stor roll.

Britta Lejon poängterar att ST inte bara är det största facket inom staten, utan också det mest specialiserade. Inget annat förbund har så stor andel medlemmar som jobbar statligt och inget annat förbund finns på lika många myndigheter.

– Vår kunskap om staten är outstanding och det har vi förstås alltid burit med oss till förhandlingsbordet. För att ta några nyare exempel så satte vi en tydlig prägel på förhandlingarna som ledde fram till Trygghetsöverenskommelsen, förbättringarna av personskadeförsäkringen och de höjda avsättningarna i pensionsavtalet.

Efter mer än ett århundrade är ST alltså fortfarande en stark röst att räkna med. Men hur används den kraften för att försvara den svenska modellen med kollektivavtal på lång sikt?

– Sympatiåtgärder är ett bra exempel, som nu mot Tesla. Men vi bidrar också till att öka kunskapen om fackets viktiga roll i samhället. Vi är ute på skolor och pratar, vi driver kampanjer och har mycket material på webben.

Britta Lejon tror också att STs stora fokus på lokalt fackligt arbete är viktigt. Att ha engagerade företrädare på plats, som kämpar för sina kollegor, skapar starkare förankring bland arbetstagarna och synliggör verkligen fackets betydelse.

– Våra förtroendevalda är fantastiska ambassadörer för den svenska modellen. Det är värt att uppmärksamma på Kollektivavtalets dag. Jag hoppas att så många som möjligt kan vara med.  

Decennierna kring förra sekelskiftet präglades den svenska arbetsmarknaden av hög konfliktnivå. Med strejk som vapen lyckades då flera fackförbund förmå arbetsgivare att teckna kollektivavtal. Det första rikstäckande avtalet kom 1905, men det var först i och med Saltsjöbadsavtalet 1938 som den svenska modellen började få sin nuvarande form. Då enades fack och arbetsgivare om att parterna skulle ta gemensamt ansvar för att reglera arbetsmarknaden.

–Den här modellen har fungerat extremt bra och har verkligen bidragit till att göra Sverige till ett mer jämlikt land än de flesta andra. Med ett långsiktigt perspektiv har vi faktiskt haft reallöneökningar utan motstycke, säger Britta Lejon.

Hon tillägger att kollektivavtalen även har bidragit till andra sorters rättvisa. De har både förbättrat arbetsmiljön och jämnat ut maktförhållandena på arbetsplatsen. Dock skulle det dröja innan offentliganställda fick ta del av dessa fördelar.

– Det var först 1966 som vi fick rätt att konflikta och sluta kollektivavtal som resten av arbetsmarknaden. Innan hade villkoren bestämts ovanifrån, genom politiska beslut.

Faktum är att situationen för just statligt anställda länge var sällsynt usla. Det var därför som STs föregångare en gång bildades för drygt 120 år sedan. Det började faktiskt som en kamp för rätten till lön. Ja, att alls få lön. Sedan utvidgades detta till krav på fasta tjänster, rimlig arbetstid och så småningom att få den där förhandlings- och strejkrätten. Den sistnämnda fajten tog flera decennier.

– Mycket av det vi tar för givet idag har tillkommit genom hårt och långsiktigt arbete. Och gällande villkoren för statligt anställda har ST förstås spelat en stor roll.

Britta Lejon poängterar att ST inte bara är det största facket inom staten, utan också det mest specialiserade. Inget annat förbund har så stor andel medlemmar som jobbar statligt och inget annat förbund finns på lika många myndigheter.

– Vår kunskap om staten är outstanding och det har vi förstås alltid burit med oss till förhandlingsbordet. För att ta några nyare exempel så satte vi en tydlig prägel på förhandlingarna som ledde fram till Trygghetsöverenskommelsen, förbättringarna av personskadeförsäkringen och de höjda avsättningarna i pensionsavtalet.

Efter mer än ett århundrade är ST alltså fortfarande en stark röst att räkna med. Men hur används den kraften för att försvara den svenska modellen med kollektivavtal på lång sikt?

– Sympatiåtgärder är ett bra exempel, som nu mot Tesla. Men vi bidrar också till att öka kunskapen om fackets viktiga roll i samhället. Vi är ute på skolor och pratar, vi driver kampanjer och har mycket material på webben.

Britta Lejon tror också att STs stora fokus på lokalt fackligt arbete är viktigt. Att ha engagerade företrädare på plats, som kämpar för sina kollegor, skapar starkare förankring bland arbetstagarna och synliggör verkligen fackets betydelse.

– Våra förtroendevalda är fantastiska ambassadörer för den svenska modellen. Det är värt att uppmärksamma på Kollektivavtalets dag. Jag hoppas att så många som möjligt kan vara med.