Oförklarade löneskillnader, det vill säga skillnader som inte kan förklaras av arbetets svårighetsgrad, ansvarsnivå, arbetstidsomfattning med mera, är kanske den fråga som tydligast belyser bristande jämställdhet på arbetsmarknaden. För att komma till rätta med problemen krävs att facket tillsammans med arbetsgivarna tar ett ännu större ansvar än vad som tidigare gjorts. I nästa avtalsrörelse kommer vi därför att sätta frågan om lika lön för likvärdigt arbete allra främst. Vi uppmanar arbetsgivare och andra fackförbund att göra detsamma. Om arbetsmarknadens parter misslyckas med detta återstår lagstiftning i frågan, vilket vi vill undvika eftersom det är ett mindre effektivt verktyg än avtal mellan parterna

Inom det statliga området har utvecklingen under senare år varit ganska positiv, med en ökande andel kvinnor på högre befattningsnivåer. Inom staten är också de oförklarade löneskillnaderna lägre än inom de flesta andra sektorer på arbetsmarknaden. Trots detta var den oförklarade löneskillnaden i staten 6,2 procent år 2009 , vilket är de senaste tillförlitliga siffror vi har tillgång till. Den statliga medianinkomsten samma år var 27 990 kronor per månad . Detta betyder att en kvinna i genomsnitt förlorade 19 200 kronor jämfört med en man som utför lika eller likvärdigt arbete, bara under år 2009.

Naturligtvis sätter inte arbetsgivare och chefer medvetet lön efter kön. Den medvetna diskrimineringen är glädjande nog ett litet bekymmer. Det stora problemet är istället att arbetsgivare omedvetet bedömer att det arbete som utförs av män har en högre svårighetsgrad och görs med högre kvalitet än det arbete som kvinnor utför, även när det handlar om lika eller likvärdigt arbete. Kvinnodominerade yrken värderas i dag helt enkelt lägre än mansdominerade yrken. Därför efterlyser ST årliga lönekartläggningar och handlingsplaner mot oförklarade löneskillnader på varje arbetsplats. Vi vill också få bort undantaget att arbetsplatser som har mindre än 25 anställda har rätt att avstå från att undersöka hur det står till med lönefrågan och jämställdheten.

Vi har arbetat länge och fokuserat för att eliminera oförklarade löneskillnader. Bland annat har vi tillsammans med arbetsgivaren utvecklat ett metodstöd till de lokala parterna i deras arbete med att få bort dessa skillnader. Arbetet inriktas på att hitta effektiva processer kring lönebildning och utgå från fackets och arbetsgivarens perspektiv. Det har varit framgångsrikt så till vida att de oförklarade löneskillnaderna har minskat kontinuerligt. Ändå har vi inte nått hela vägen fram och det finns fortfarande oförklarade löneskillnader till kvinnornas nackdel.

Därför ska vi intensifiera våra insatser ytterligare och i nästa avtalsrörelse ger vi därmed denna fråga allra högsta prioritet. I samarbete med Diskrimineringsombudsmannen och arbetsgivarna vill vi fortsätta arbetet att vidareutveckla metoder, handlingsprogram och, i den mån det är möjligt, kollektivavtal som kan förebygga risken för oförklarade löneskillnader och annan könsdiskriminering i alla delar av arbetslivet. Vi förbinder oss att göra allt som står i vår makt för att avskaffa oförklarade löneskillnader i staten inom fem år. Vi uppmanar alla andra fackförbund och arbetsgivare inom såväl staten som övriga branscher att göra detsamma.

Annette Carnhede
Ordförande i Fackförbundet ST